bengtssonalexandra

 

 

www.alvasvarld.blogspot.com - läs om mitt andra år på teaterskolan NU!

Tänkte bara säga att den här bloggen är ganska död, som ni antagligen förstår. Jag har även valt att inte längre göra denna bloggen privat utan lägger nu ut den ifall folk vill läsa. Nya bloggen heter i alla fall: http://www.alvasvarld.blogspot.com  Gå gärna in och läs den! Möjligtvis fortsätter jag med den här bloggen andra året på skolan, eller så fortsätter jag bara på den nya, jag får se.

Jag har haft ett riktigt bra år, det bästa på riktigt länge och jag kan knappt vänta tills det andra fortsätter i September i år! Och nu, det ni alla säkert spänt väntat på. Vad hände med Alfred Molina? Jag såg aldrig människan.. Tyvärr. Men jag har fortfarande ett år, och då ska jag, jag lovar att jag ska, jag SKA hitta honom. Även om jag ska behöva muta rektorn för att hitta till hans rum...

Bye!

---

Det är över! Idag var sista dagen i skolan, jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta... Ok, det där var kanske lite väl. Men uhh vad sorligt det är!!! Imorgon har vi mötet, sen är det FEST hela dagen innan vi alla skiljs åt. Mög säger jag, mög, mög, mög!

I alla fall, våra examenspjäser är klara. Igår spelade vi upp Boys' Life och idag Uncommon women and others. Boys' Life gick så grymt bra och vi fick jättebra respons efteråt. Det är verkligen en grym pjäs och jag skulle defintivt rekommendera er att gå och se den om ni någonsin får chansen, den är så rolig!
Idag spelade vi upp Uncommon women and others och om jag någonsin träffar på författaren till den så  kommer jag skjuta henne utan att tveka. Nej, det där skulle nästan vara att ta i. Hon skulle få lida ordentligt först! Det är nog världens värsta pjäs jag någonsin läst, och den är inte ens rolig! Även om vi endast gör komedier detta året. Nej, det är allt jag har att säga. Men uppträdandet gick ok, även om pjäsen rent ut sagt suger.

Vår fantastiska regissör för Boys' Life, världens skönaste snubbe.

---

Om en vecka kommer jag vara i Sverige. Jo det är sant, en vecka från idag sitter jag hemma i Lyby i Sverige. Då börjar ett 5 månaders långt sommarlov. Det känns så konstigt. Jag kommer lämna det här stället och vad ska jag sen göra? Jag har ett liv här nu, människorna som jag umgås med är som min familj nu. Hur ska jag klara av att lämna de? Det känns jättekonstigt. Jag hoppas ni inte tar detta på fel sätt, jag älskar och saknar er allihopa och det ska bli helt underbart att komma hem. Men jag har levt här borta i 8 månader, 8 månader! Jag har ett liv här nu, jag har byggt upp något här nu och det känns nästan omöjligt för mig att lämna det. Hur ska jag klara av det? Vissa av människorna som jag umgåtts med kommer jag aldrig mera se igen! Vissa flyttar hem, en del kommer inte tillbaka, hur.. hur.. hur jag ska fixa detta? Min tillvaro som jag kallat mitt liv för de senaste 8 månaderna kommer nu att splittras totalt och en helt ny värld väntar på mig. Det kommer bli svårt, det kommer bli jättejobbigt. Det känns som om jag slits mellan två världar. Samtidigt vill jag vara hemma i Sverige med familjen och alla mina vänner, men mitt liv här är så underbart just nu så samtidigt vill jag vara här och starta en karriär och bara köra hårt!

Planerna är i alla fall så här, att åka hem den 20.e april efter ett sorligt avsked av alla... Vara hemma i ca 2 månader och sen komma tillbaka i juni typ och bara göra en massa auditions och satsa stenhårt på det jag vill göra, skådspeleri!! Sen i slutet av september börjar skolan igen och min tillvaro kommer då vara något mer stabil haha.

Imorgon är det dags att visa upp den första exampjäsen, Boys' Life. Genrepet idag gick riktigt bra, så förhopnningsvis går uppvisningen imorgon kanon! På torsdag ska vi visa upp Uncommon women and others. På fredag har vi ett sista möte och sen slutar vi... Efter mötet bestämde vi alla första års elever för att träffas i Griffith Park och spela spel och leka lekar osv. Ett litet sista avsked lixom, sen på kvällen har Ricky och Carter fest och alla måste bära en vit t-shirt som alla ska kunna signa. Jag tror att det kan bli ett fint sista farväl. Men åhh, jag borde inte vara så upprörd över detta. Jag kommer ju komma tillbaka och träffa alla igen, nästan alla åtminstone. Jag ska bara tänka positivt, en ny värld väntar på mig och jag ska ta emot den med öppna armar! 

---

 

Veckan med Matilda är slut, och det är ganska sorligt. Jag har haft så kul senaste veckan när hon varit här. Det började med 3 dagars festande. Torsdagkväll gick vi ut till The Hiest, lördag vandrade vi runt i Beverly Hills och tittade på alla lyxkåkar och kändisars hus. Enligt Matilda passerade vi Madonnas och Phil Collins hus, det ni!
På kvällen var det fest hos några killar från andra året, och i princip alla från skolan var där! Lördagen stannade vi inne i lägenheten och chillade. På kvällen var det fest hos några kompisar från skolan. Söndagen spenderades på California Adventure Park och första karusellen vi åker stannar mitt i allt pga av ett strömavbrott, och vi var tvugna att gå sista biten. Haha, det var en upplevelse. Tisdagen vandrade vi runt i Griffith Park och gick upp till obsevartoriet, vi gick säkert över en halvmil! Vilket i princip var uppförsbacke hela vägen också dessutom. 
Onsdagen var sista dagen innan Matilda skulle åka hem så då gick vi till vårt favoritställe Pasta Pamadora för middag och sen vidare på bio. Vi såg I Love you, Man och den var så bra! 
Nu när hon har åkt känns det så tomt, jag vill prata gamla Björn Gustavsson minnen skrika KATRIN och prata om vart Fred kan ha tagit vägen? 

Idag är det Påsksöndag och jag fick inget ägg i år, jag vaknade och insåg till min besvikelse att det inte fanns något ägg under kudden. Usch, jag börjar bli vuxen.. Jag har insett att mer och mer försvinner medan jag bor här borta. Det är konstigt att vara utan sin familj på högtider som den här. Jag åt iaf ett ägg till frukost vilket räknas lite grann så det får bli mitt sätt att fira påsk i år. Förhoppningsvis väntar ett ägg fullt med godis på mig när jag kommer hem, mamma och pappa???? 

Glad Påsk allihopa!

---

    

Idag kommer Matilda hit! Det ska bli så kul att få ihop någon hemifrån. Verkligen hemifrån, inte bara från Sverige utan någon som bor 5 minuter hemifrån, från Norrto! En vecka ska hon vara här och jag har redan planerat en massa vi ska göra, så förhoppningsvis lyckas jag underhålla henne hela veckan. 10.45 kommer planet vara här från New York och runt en timme senare kommer jag möta henne på tunnelbanan. På tunnelbanan, säger man så? I tunnelbanan? Nej, på är det nog. Anyway... det är första gången någon hemifrån kommer hit och hälsar på, och jag ser fram emot det så sjukt mycket! Jag saknar allt och alla i Sverige, så förhoppningsvis kan detta stilla min hemlängtan lite grann.

Igår var det första April och jag blev inte lurad en enda gång eller lurade någon heller. Erin förklarade för mig att det betydde otur att lura någon efter klockan 12 på dagen. Något som jag aldrig hört talas om. Har ni? Det var kanske därför jag klarade mig undan det, med tanke på att min kontakt med omvärlden inte börjar förrän runt halv 2 på dagen då jag anländer till skolan.
 
Nu ska jag alldeles snart in till stan och köpa en webkamera så att jag kan använda skype igen! Min mikrofon gick ju sönder när jag flög upp från en stol lite för snabbt pga att någon knackade på dörren, vilket jag inte alls var beredd på! Men det ska iaf inhandlas idag och sen bär det vidare till tunnelbanan där jag ska möta Matildaaaaa! Tjingeling!

---

Idag var sista dagen med min klass, section 4! Och konstigt nog känns det inte lika sorligt som förra gången vi splittrades, även om jag trivs mycket bättre med denna klassen än förra. Det kändes verkligen inte som att det var sista dagen med allihopa, vi kommer ju fortfarande ses men inte lika ofta som innan. Efter skolan åkte vi allihopa, eller nästan iaf, till en mexikansk fastfood place och käkade buritoss, sen drog vi vidare till Debbies där vi hade ett sorligt avsked. Det var sorligt, men jag ser verkligen fram emot att börja arbeta med våra exampenspjäser!

Imorgon är det dags, då drar 3 veckors schemat igång bestående av bara pjäs arbeten! Denna terminen är vi alla castade i 2 olika pjäser, och jag är även stagemanager (den som har ansvaret för props osv) för en av de. Det kommer bli så underbart, inga läxor alls! Förutom att forska och analysera våra pjäser och försöka hitta en kontakt med våra karaktärer som vi spelar. Pjäserna som jag spelar i är 
- Uncommon Women and Others, av Wendy Wasserstein, där jag spelar Leilah.
- Boys' Life, av Howard Korder, där jag spelar Karen. 

Jag har läst pjäserna och ärligt talat så är det inte några favoriter hos mig alls, men jag tar det som en utmaning och jag ska göra det bästa av det! Jag känner på mig att det kommer bli galet kul, grupperna har hamnat i består av helt underbara och talangfulla människor så jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta! För en gångs skull är jag och Mandi INTE i samma pjäs, vi båda tycker det är lite sorligt men vi har insett att det är dags att växa upp och gå skilda vägar.. Istället har jag och min andra rumskompis Erin hamnat i båda pjäserna tillsammans, haha vad är oddsen? Jag tror att de inte vågar lämna mig ensam för jag är utlänning.. Ok, innan jag börjar låta allt för rasistisk så har jag faktiskt aldrig varit i samma klass som henne eller i samma pjäs som henne, så det ska bli kul att se hur det blir!

---

För första gången på flera veckor har jag äntligen en stund där jag inte behöver göra något alls eller oroa mig över alla finals! Förra veckan var sjuk! Vi hade minst en final varje dag och denna har vi 4 till, jag orkar inte! Även om jag älskar det jag gör så finns det ju ändå gränser. Idag hade vi en final i movement, imorgon väntar 2 monologer och på onsdag ska vi spela upp vår Shakespeare pjäs. Just nu ser jag bara fram mot alla finals, för det är de bästa som är kvar!
Förra veckan var hektiskt, vilket bestod av 2 finals i movement, vi spelade upp vår scen i acting, vi hade ett prov i voice and speech och ett annat prov i teaterhistoria. Men nu är det snart över och det känns så skönt! På torsdag börjar våra examenpjäser och det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot det! Ledsen över den dåliga uppdateringen men jag har het enkelt inte tid! Men om några dagar har det lugnat ner sig igen så då drar jag igång igen!

Oscar 2009

Oscarsgalan 2009 gick av stapeln för några dagar sen och jag och några av mina vänner hade sedan länge planerat att gå till röda mattan, stå utanför och se alla kändisar gå förbi. HA, vad tänkte vi med?? Hela området var avspärrat, Hollywood var denna dagen full av poliser och vakter och i princip alla gator och vägar var avstängda. Det var helt omöjligt att ens komma i närheten av Kodak Theatre där galan och röda mattan var. Det enda vi såg var tältet och den där killen från Amerikas Next Top Model med alldeles för blekt hår. Tydligen åkte Robert Downey Jr förbi oss, men jag såg aldrig honom. Så efter några timmar av flera misslyckade försök att se en glimt av röda mattan bestämde vi oss för att åka tillbaka hem, men dagen var inte över än.. Påväg mot bussen träffar vi på en grupp av galna människor som står och skriker något om att Gud hatar Amerika och vi alla kommer brinna i helvetet. Que? Men bli inte oroliga, detta är väldigt vanligt i USA. Galna, hjärntvättade, religösa människor. Men annars var galan helt F-A-N-T-A-S-T-I-S-K! Hugh Jackman var underbar som värd, röda mattan var faboulus och jag tyckte att alla som vann var värda deras Oscar. Galan var väldigt annorlunda detta året, men jag gillade det. Det var nytt och annorlunda och det funkade verkligen. Årets stora vinnare var Slumdog Millionaire, vilken jag fortfarande inte har sett men det ska jag ändra på allra snarast!

---

Örk, jag är sjuk.. Igen. Och idag var det tänkt att vi skulle spela upp våra scener. Miss Lech sa att det inte var nödvändigt utan vi kunde vänta tills nästa vecka om vi ville. Min scenpartner Demitrius hade influensa och jag är förkyld med feber, men vi bestämmde oss för att bara bita ihop och köra hårt, everything for the art you know. Minuterna innan vi skulle upp på scen satt jag och tänkte på hur dumt det var att jag ens kom till skolan, jag var svimfärdig och önskade mest att jag låg hemma, nerstoppad i min säng. Men sen när det var vår tur fick jag plötsligt en otrolig energikick och min förkylning och feber var som bortblåst. Och vi var såå bra! Eller det kändes riktigt bra i alla fall. Vi var båda väldigt inne i det, tempot var great och allt kändes bara jättebra. Miss Bohannon, vår gamla teaterlärare var där och tittade och jag saknar henne så otroligt mycket! Vår nuvarande lärare Miss Lech är jätteskum, hon är väl ok men människan måste lida av någon form av personlighetsklyvning, hon är bara så konstig! Det är svårt att förklara henne, jag tror man måste uppleva henne för att förstå hur hon är. 

Igår var vi och såg Enter the Guardsman, en musikal som vår skola sätter upp. Den var bra! Storyn var lite tråkig men de gjorde ett riktigt bra jobb, och det var den sista som vi får se vilket är lite sorligt. För att byta ämne och prata om något helt annat så såg jag precis en bit av Familjen Griswoolds semester i Europa, om ni minns den filmen? Och precis när jag slår över till filmen ser jag detta http://www.youtube.com/watch?v=yFsDjmceuDo  Detta är mest för dig pappa, jag tror du uppskattar det haha.  

P.s. GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN GABBI!

---