bengtssonalexandra

 

 

www.alvasvarld.blogspot.com - läs om mitt andra år på teaterskolan NU!

Tänkte bara säga att den här bloggen är ganska död, som ni antagligen förstår. Jag har även valt att inte längre göra denna bloggen privat utan lägger nu ut den ifall folk vill läsa. Nya bloggen heter i alla fall: http://www.alvasvarld.blogspot.com  Gå gärna in och läs den! Möjligtvis fortsätter jag med den här bloggen andra året på skolan, eller så fortsätter jag bara på den nya, jag får se.

Jag har haft ett riktigt bra år, det bästa på riktigt länge och jag kan knappt vänta tills det andra fortsätter i September i år! Och nu, det ni alla säkert spänt väntat på. Vad hände med Alfred Molina? Jag såg aldrig människan.. Tyvärr. Men jag har fortfarande ett år, och då ska jag, jag lovar att jag ska, jag SKA hitta honom. Även om jag ska behöva muta rektorn för att hitta till hans rum...

Bye!

---

Det är över! Idag var sista dagen i skolan, jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta... Ok, det där var kanske lite väl. Men uhh vad sorligt det är!!! Imorgon har vi mötet, sen är det FEST hela dagen innan vi alla skiljs åt. Mög säger jag, mög, mög, mög!

I alla fall, våra examenspjäser är klara. Igår spelade vi upp Boys' Life och idag Uncommon women and others. Boys' Life gick så grymt bra och vi fick jättebra respons efteråt. Det är verkligen en grym pjäs och jag skulle defintivt rekommendera er att gå och se den om ni någonsin får chansen, den är så rolig!
Idag spelade vi upp Uncommon women and others och om jag någonsin träffar på författaren till den så  kommer jag skjuta henne utan att tveka. Nej, det där skulle nästan vara att ta i. Hon skulle få lida ordentligt först! Det är nog världens värsta pjäs jag någonsin läst, och den är inte ens rolig! Även om vi endast gör komedier detta året. Nej, det är allt jag har att säga. Men uppträdandet gick ok, även om pjäsen rent ut sagt suger.

Vår fantastiska regissör för Boys' Life, världens skönaste snubbe.

---

Om en vecka kommer jag vara i Sverige. Jo det är sant, en vecka från idag sitter jag hemma i Lyby i Sverige. Då börjar ett 5 månaders långt sommarlov. Det känns så konstigt. Jag kommer lämna det här stället och vad ska jag sen göra? Jag har ett liv här nu, människorna som jag umgås med är som min familj nu. Hur ska jag klara av att lämna de? Det känns jättekonstigt. Jag hoppas ni inte tar detta på fel sätt, jag älskar och saknar er allihopa och det ska bli helt underbart att komma hem. Men jag har levt här borta i 8 månader, 8 månader! Jag har ett liv här nu, jag har byggt upp något här nu och det känns nästan omöjligt för mig att lämna det. Hur ska jag klara av det? Vissa av människorna som jag umgåtts med kommer jag aldrig mera se igen! Vissa flyttar hem, en del kommer inte tillbaka, hur.. hur.. hur jag ska fixa detta? Min tillvaro som jag kallat mitt liv för de senaste 8 månaderna kommer nu att splittras totalt och en helt ny värld väntar på mig. Det kommer bli svårt, det kommer bli jättejobbigt. Det känns som om jag slits mellan två världar. Samtidigt vill jag vara hemma i Sverige med familjen och alla mina vänner, men mitt liv här är så underbart just nu så samtidigt vill jag vara här och starta en karriär och bara köra hårt!

Planerna är i alla fall så här, att åka hem den 20.e april efter ett sorligt avsked av alla... Vara hemma i ca 2 månader och sen komma tillbaka i juni typ och bara göra en massa auditions och satsa stenhårt på det jag vill göra, skådspeleri!! Sen i slutet av september börjar skolan igen och min tillvaro kommer då vara något mer stabil haha.

Imorgon är det dags att visa upp den första exampjäsen, Boys' Life. Genrepet idag gick riktigt bra, så förhopnningsvis går uppvisningen imorgon kanon! På torsdag ska vi visa upp Uncommon women and others. På fredag har vi ett sista möte och sen slutar vi... Efter mötet bestämde vi alla första års elever för att träffas i Griffith Park och spela spel och leka lekar osv. Ett litet sista avsked lixom, sen på kvällen har Ricky och Carter fest och alla måste bära en vit t-shirt som alla ska kunna signa. Jag tror att det kan bli ett fint sista farväl. Men åhh, jag borde inte vara så upprörd över detta. Jag kommer ju komma tillbaka och träffa alla igen, nästan alla åtminstone. Jag ska bara tänka positivt, en ny värld väntar på mig och jag ska ta emot den med öppna armar! 

---

 

Veckan med Matilda är slut, och det är ganska sorligt. Jag har haft så kul senaste veckan när hon varit här. Det började med 3 dagars festande. Torsdagkväll gick vi ut till The Hiest, lördag vandrade vi runt i Beverly Hills och tittade på alla lyxkåkar och kändisars hus. Enligt Matilda passerade vi Madonnas och Phil Collins hus, det ni!
På kvällen var det fest hos några killar från andra året, och i princip alla från skolan var där! Lördagen stannade vi inne i lägenheten och chillade. På kvällen var det fest hos några kompisar från skolan. Söndagen spenderades på California Adventure Park och första karusellen vi åker stannar mitt i allt pga av ett strömavbrott, och vi var tvugna att gå sista biten. Haha, det var en upplevelse. Tisdagen vandrade vi runt i Griffith Park och gick upp till obsevartoriet, vi gick säkert över en halvmil! Vilket i princip var uppförsbacke hela vägen också dessutom. 
Onsdagen var sista dagen innan Matilda skulle åka hem så då gick vi till vårt favoritställe Pasta Pamadora för middag och sen vidare på bio. Vi såg I Love you, Man och den var så bra! 
Nu när hon har åkt känns det så tomt, jag vill prata gamla Björn Gustavsson minnen skrika KATRIN och prata om vart Fred kan ha tagit vägen? 

Idag är det Påsksöndag och jag fick inget ägg i år, jag vaknade och insåg till min besvikelse att det inte fanns något ägg under kudden. Usch, jag börjar bli vuxen.. Jag har insett att mer och mer försvinner medan jag bor här borta. Det är konstigt att vara utan sin familj på högtider som den här. Jag åt iaf ett ägg till frukost vilket räknas lite grann så det får bli mitt sätt att fira påsk i år. Förhoppningsvis väntar ett ägg fullt med godis på mig när jag kommer hem, mamma och pappa???? 

Glad Påsk allihopa!

---

    

Idag kommer Matilda hit! Det ska bli så kul att få ihop någon hemifrån. Verkligen hemifrån, inte bara från Sverige utan någon som bor 5 minuter hemifrån, från Norrto! En vecka ska hon vara här och jag har redan planerat en massa vi ska göra, så förhoppningsvis lyckas jag underhålla henne hela veckan. 10.45 kommer planet vara här från New York och runt en timme senare kommer jag möta henne på tunnelbanan. På tunnelbanan, säger man så? I tunnelbanan? Nej, på är det nog. Anyway... det är första gången någon hemifrån kommer hit och hälsar på, och jag ser fram emot det så sjukt mycket! Jag saknar allt och alla i Sverige, så förhoppningsvis kan detta stilla min hemlängtan lite grann.

Igår var det första April och jag blev inte lurad en enda gång eller lurade någon heller. Erin förklarade för mig att det betydde otur att lura någon efter klockan 12 på dagen. Något som jag aldrig hört talas om. Har ni? Det var kanske därför jag klarade mig undan det, med tanke på att min kontakt med omvärlden inte börjar förrän runt halv 2 på dagen då jag anländer till skolan.
 
Nu ska jag alldeles snart in till stan och köpa en webkamera så att jag kan använda skype igen! Min mikrofon gick ju sönder när jag flög upp från en stol lite för snabbt pga att någon knackade på dörren, vilket jag inte alls var beredd på! Men det ska iaf inhandlas idag och sen bär det vidare till tunnelbanan där jag ska möta Matildaaaaa! Tjingeling!

---

Idag var sista dagen med min klass, section 4! Och konstigt nog känns det inte lika sorligt som förra gången vi splittrades, även om jag trivs mycket bättre med denna klassen än förra. Det kändes verkligen inte som att det var sista dagen med allihopa, vi kommer ju fortfarande ses men inte lika ofta som innan. Efter skolan åkte vi allihopa, eller nästan iaf, till en mexikansk fastfood place och käkade buritoss, sen drog vi vidare till Debbies där vi hade ett sorligt avsked. Det var sorligt, men jag ser verkligen fram emot att börja arbeta med våra exampenspjäser!

Imorgon är det dags, då drar 3 veckors schemat igång bestående av bara pjäs arbeten! Denna terminen är vi alla castade i 2 olika pjäser, och jag är även stagemanager (den som har ansvaret för props osv) för en av de. Det kommer bli så underbart, inga läxor alls! Förutom att forska och analysera våra pjäser och försöka hitta en kontakt med våra karaktärer som vi spelar. Pjäserna som jag spelar i är 
- Uncommon Women and Others, av Wendy Wasserstein, där jag spelar Leilah.
- Boys' Life, av Howard Korder, där jag spelar Karen. 

Jag har läst pjäserna och ärligt talat så är det inte några favoriter hos mig alls, men jag tar det som en utmaning och jag ska göra det bästa av det! Jag känner på mig att det kommer bli galet kul, grupperna har hamnat i består av helt underbara och talangfulla människor så jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta! För en gångs skull är jag och Mandi INTE i samma pjäs, vi båda tycker det är lite sorligt men vi har insett att det är dags att växa upp och gå skilda vägar.. Istället har jag och min andra rumskompis Erin hamnat i båda pjäserna tillsammans, haha vad är oddsen? Jag tror att de inte vågar lämna mig ensam för jag är utlänning.. Ok, innan jag börjar låta allt för rasistisk så har jag faktiskt aldrig varit i samma klass som henne eller i samma pjäs som henne, så det ska bli kul att se hur det blir!

---

För första gången på flera veckor har jag äntligen en stund där jag inte behöver göra något alls eller oroa mig över alla finals! Förra veckan var sjuk! Vi hade minst en final varje dag och denna har vi 4 till, jag orkar inte! Även om jag älskar det jag gör så finns det ju ändå gränser. Idag hade vi en final i movement, imorgon väntar 2 monologer och på onsdag ska vi spela upp vår Shakespeare pjäs. Just nu ser jag bara fram mot alla finals, för det är de bästa som är kvar!
Förra veckan var hektiskt, vilket bestod av 2 finals i movement, vi spelade upp vår scen i acting, vi hade ett prov i voice and speech och ett annat prov i teaterhistoria. Men nu är det snart över och det känns så skönt! På torsdag börjar våra examenpjäser och det ska bli så kul och jag ser verkligen fram emot det! Ledsen över den dåliga uppdateringen men jag har het enkelt inte tid! Men om några dagar har det lugnat ner sig igen så då drar jag igång igen!

Oscar 2009

Oscarsgalan 2009 gick av stapeln för några dagar sen och jag och några av mina vänner hade sedan länge planerat att gå till röda mattan, stå utanför och se alla kändisar gå förbi. HA, vad tänkte vi med?? Hela området var avspärrat, Hollywood var denna dagen full av poliser och vakter och i princip alla gator och vägar var avstängda. Det var helt omöjligt att ens komma i närheten av Kodak Theatre där galan och röda mattan var. Det enda vi såg var tältet och den där killen från Amerikas Next Top Model med alldeles för blekt hår. Tydligen åkte Robert Downey Jr förbi oss, men jag såg aldrig honom. Så efter några timmar av flera misslyckade försök att se en glimt av röda mattan bestämde vi oss för att åka tillbaka hem, men dagen var inte över än.. Påväg mot bussen träffar vi på en grupp av galna människor som står och skriker något om att Gud hatar Amerika och vi alla kommer brinna i helvetet. Que? Men bli inte oroliga, detta är väldigt vanligt i USA. Galna, hjärntvättade, religösa människor. Men annars var galan helt F-A-N-T-A-S-T-I-S-K! Hugh Jackman var underbar som värd, röda mattan var faboulus och jag tyckte att alla som vann var värda deras Oscar. Galan var väldigt annorlunda detta året, men jag gillade det. Det var nytt och annorlunda och det funkade verkligen. Årets stora vinnare var Slumdog Millionaire, vilken jag fortfarande inte har sett men det ska jag ändra på allra snarast!

---

Örk, jag är sjuk.. Igen. Och idag var det tänkt att vi skulle spela upp våra scener. Miss Lech sa att det inte var nödvändigt utan vi kunde vänta tills nästa vecka om vi ville. Min scenpartner Demitrius hade influensa och jag är förkyld med feber, men vi bestämmde oss för att bara bita ihop och köra hårt, everything for the art you know. Minuterna innan vi skulle upp på scen satt jag och tänkte på hur dumt det var att jag ens kom till skolan, jag var svimfärdig och önskade mest att jag låg hemma, nerstoppad i min säng. Men sen när det var vår tur fick jag plötsligt en otrolig energikick och min förkylning och feber var som bortblåst. Och vi var såå bra! Eller det kändes riktigt bra i alla fall. Vi var båda väldigt inne i det, tempot var great och allt kändes bara jättebra. Miss Bohannon, vår gamla teaterlärare var där och tittade och jag saknar henne så otroligt mycket! Vår nuvarande lärare Miss Lech är jätteskum, hon är väl ok men människan måste lida av någon form av personlighetsklyvning, hon är bara så konstig! Det är svårt att förklara henne, jag tror man måste uppleva henne för att förstå hur hon är. 

Igår var vi och såg Enter the Guardsman, en musikal som vår skola sätter upp. Den var bra! Storyn var lite tråkig men de gjorde ett riktigt bra jobb, och det var den sista som vi får se vilket är lite sorligt. För att byta ämne och prata om något helt annat så såg jag precis en bit av Familjen Griswoolds semester i Europa, om ni minns den filmen? Och precis när jag slår över till filmen ser jag detta http://www.youtube.com/watch?v=yFsDjmceuDo  Detta är mest för dig pappa, jag tror du uppskattar det haha.  

P.s. GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN GABBI!

---

 
Min lärare Mr Knowles börjar alltid våra lektioner med "Qoute of the day". Innan vi sätter igång med lektionen sätter vi oss alla ner i en ring (precis som på dagis!) medan han läser ett känt citat för oss. Det är ett riktigt bra och inspirerande sätt att börja en lektion med, så underbart om alla lärare skulle kunna göra så. Mr Knowles har en del udda sidor, men i slutändan är han en riktigt cool lärare. Anyway, anledningen till att jag började skriva var att jag satt och läste lite saker på facebook som min käre vän David har skrivit och jag läste ett av hans citat, såhär lyder det:

"I don't believe you should live every day as if it were your last, but rather as if it were your first. Learn what you do not know, try what you have not, befriend someone, always have your opinion, and strive for change for the better."

Jag måste säga att det är nog det vackraste jag någonsin läst, och det gjorde hela min kväll. Tack David! Tänk på det alla kära läsare. Lev inte som om din dag är din sista, utan den första.

---

Jag förstår inte, vad är det med min rumskompis Erin Carter och kändisar? Vart hon än går så stöter hon på alla de här stora, kända människorna. Först ut var Jonah Hill från Superbad och Robert Pattison, Twilight snubben. Någon dag senare ser hon Adam Levine, sångaren i Maroon 5, sitta några bord bort från henne på en restaurang. Fjärde kändisen på listan var Britney Spears som hon såg random i ett köpcentrum. Samma dag (!!) ser hon Christopher Lloyd, en av mina favoritskådespelare. En tid senare springer hon förbi Michael Sheen, brittisk skådespelare inne på Ralphs av alla ställen! (matvaruaffär, typ som Ica i Sverige) För några kvällar sedan hängde hon på ett hotell som hennes pappa just nu bor på, och där ser hon Claire Danes! Vad är det med människan, hon är som en magnet som bara drar till sig kända skådespelare!

Sist på listan är Aaron Carter och för en gångs skull var vi allihopa med henne när hon stötte på honom. Vi var ute på Le Deux, som är en klubb här i L.A. Jag har precis varit på toaletten med Elysha och när vi kommer ut ser vi Mandi och Erin stå med några random killar. Så vi går upp till de och jag fattar först inte att det är han. Inte ens när jag hälsar på honom och Erin viskar att det där är faktiskt sångaren Aaron Carter. Jag tittar skumt på henne, skrattar och säger "Neej, det är inte han. Han ser inte ut sååå!" Men till slut inser jag att det nog måste vara han ändå, med tanke på att jag inte sett den här människan sen han hade sin pik i karriären (vilket är typ 8 år sedan) så är det inte så konstigt att jag inte kände igen honom. Anyway, det hela slutade med att han och hans flickvän bjöd med oss till efterfest i hans hus, och självklart följde vi med! Det var en kul men skum kväll. Jag har festat med Aaron Carter, haha vad är oddsen?

För några dagar sedan hade vi vår uppvisning av vår 1800tals vals. Det var precis som Charleston och jazz dansen, att vi skulle spela upp en liten scen före, i mitten och i slutet av dansen. Jag spelade Florence Nightingale och året var 1861. Vi var på en bal och vi firade att Lincoln hade blivit president. Dansen gick jättebra, Mr. Knowles var så imponerad av oss så han gav alla i klassen A:n, vilket är detsamma som MVG. Jag fick A även på min research om tidsperioden. Så thank you, Mr Knowles! Nu väntar mask-arbete i Movement. Vi ska iklädd en mask framföra en dans som vi själv koreoograferar en och en till en låt vi själv väljer. Dansen måste symbolisera Eld, Vatten, Luft eller Jord. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Förhoppningsvis vet jag snart men ideér mottas gärna!    

Jag tänkte jag skulle berätta lite om skolan igen, nu när vi har kommit in i the second semester. Ämnen är ungefär detsamma, förutom att vi inte längre har vocal production utan istället har vi styled och teaterhistoria. Men låt oss börja från början.

Acting: Vår lärare i detta är Beverly Leech, hon har bara varit på skolan i ca ett år men hon är helt fantastisk. Hon är lite yngre och lite mer aktiv än vad Miss Bohannon var haha, men sen är Miss Bohannon också dubbelt så gammal som hon är skulle jag tro. Just nu håller vi på med mycket improvisation och mycket beskrivande övningar ex. man ska gå upp en och en och beskriva en "natur-bild" man ser ex. havet eller en skog osv. Det är mest för att vi ska träna upp vår fantasi och vår förmåga att sätta oss in i miljöer och platser även om vi egentligen inte är där. Nästa vecka börjar vi med våra scener, jag är med Demitrius och vi ska göra en scen från The whoolgaterer eller Dagdrömmaren som det skulle bli på svenska. Demitrius är grym så jag är glad att jag är med honom. Min karaktär är skum, jag vet inte hur jag ska beskriva henne. Hon bor ensam i en skitig lägenhet, har inga vänner direkt, är lite halvt mentalt rubbad. Det kommer i alla fall bli intressant och vi får se hur det går. Btw, denna terminen är acting inriktat på komedi vilket jag ser fram emot! 

Voice and Speech: Vi har Brenda Beck igen tack och lov för hon är amazing! Det enda är väl att hon alltid går över tiden på våra lektioner, när den människan väl börjat prata är det omöjligt för henne att sluta.. Jag förstår inte! Hon är som en uppslagsbok, så otroligt intelligent och hon vet allting om allting. I alla fall, just nu håller vi på med monologer från Shakespeare pjäser. Jag gör en från The Comedy OF Errors och min karaktär är Adriana. Jag förstår inte ett enda ord i monolgen, och att den är på engelska gör det hela mycket bättre.. Ni vet väl själva hur det Shakesperianska språket låter. "Ay, ay, Antipholus, look strange and frown; some other mistress hath thy sweet aspects" Där där kära läsare, är första raden i min monolog. Men I don't mind, jag älskar Shakepeares pjäser och språket också så jag ser faktiskt bara fram emot det. Och ja, vi tränar fortfarande det fonetiska språket, vilket innebär att man skriver symboler för hur ordet ska uttalas om det makes any sense? Det är som ett helt nytt alfabet vi fick lära oss första terminen. 

Movement: Där har vi Mark Knowles, regissören för vår examenspjäs. Vårt andra alternativ när det gäller lärare var Miss Nichols, och jag är så glad att vi slapp henne. Jag har aldrig träffat människan men det går rykten.. alla på skolan är rädda för henne, och vad jag hör är hon är världens strängaste lärare. Människor jämför henne med en kvinnlig Hitler, och hon verkar verkligen vara riktigt elak. Hennes klass förra terminen tvingades göra 100 armhävningar, i rad! Och missade man ett steg kunde hon skrika de mest sjuka svärorden till en, vilket följdes av att hon rusade ut ur klassrummet. Jag minns att Mr Hart en lektion försökte förklara varför hon var som hon var, han sa något om att hon blivit tränad i europeiska dansskolor och att lärarna helt enkelt var så stränga där och att hon inte visste något annat sätt att undervisa på. Jag tror att det där bara är bullshit, människan har säkert ett jättehemskt liv och måste väl ta ut sin ilska på något sätt. Men nog prat om henne, jag har inte ens henne, så jag borde inte ens bry mig. Just nu lär vi oss valsen och nästa onsdag har vi vår uppvisning. Förhoppningsvis har min balklänning kommit tills dess, för jag planerar att ha den på mig. Vi gör nämligen en vals från 1800-talet. 

Styles: Karen Hensel är vår lärare i detta ämne, just nu är hon med i drama serien "The Young and the restless", vet inte om den har ett svenskt namn. Anyway, hon är damen i rullstol om ni känner för att kolla upp det. Detta ämnet är väldigt mycket improvisation och mer inriktat på film än just teater. 

Teaterhistoria: Karen Hensel once again. Här studerar vi Romersk och Grekisk teater och framför även romerska och grekiska gamla pjäser som Oidipus till exempel.

                                      Miss Hensel                            Miss Leech

En märklig sak hände idag, vi improviserade hemlösa människor i acting idag. Det är inget märkligt med det, men när vi var påväg hem stannade vi till vid ett rödljus. Denna kvällen stod där en hemlös man, och han hade en skylt, på skylten stod där "Please help and love one another". Jag vet att hemlösa ständigt lurar människor till att ge de pengar, men det sorliga är ju att det funkar, jag blev riktigt rörd. Jag tittade på hans skylt en stund sen tittade jag upp på honom, jag såg att han tittade tillbaka och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag log åt honom. Och han log tillbaka, sådär bara, han gick inte fram till bilen eller försökte be om pengar eller något liknande. Han bara stod där och log åt mig. Det är otroligt hur mycket människor kan påverka en, den här hemlösa gamla mannen fick mig att känna mig så glad och lycklig bara genom att ge mig ett leende, bara ett leende. Tänk på det alihopa, hur mycket ett leende kan betyda, även från en gammal smutsig uteliggare. 

---