bengtssonalexandra

Jag kan nu stolt meddela att jag träffat den femte svensken på den här skolan. Vi har Dilan och en annan kille som jag faktiskt inte vet vad han heter från Stockholm, sen har vi Rebecka och Christopher i årskurs 2 från Göteborg. Och idag träffade jag den femte svensken på AADA. Den här killen går i samma klass som min rumskompis Erin och jag har i princip letat efter honom sen dag 1 men jag har inte hittat honom! Det sjuka är att jag i princip har sett honom varje dag men jag har inte vetat att han var svensk, förrän nu. Så vi var och såg på en pjäs på vår skola idag, som skolans teatercompany (årksurs 3) spelar, Suburbia av Eric Bogosian. Den var så bra, lätt den bästa som jag sett än så länge på den här skolan, detta var den 5:e vi har sett. Och med tanke på att detta är obligatoriskt för alla på skolan så måste vi skriva in oss innan vi går in, och bakom disken man gör det så är där alltid någon från skolan. Alla på skolan måste jobba där en gång per termin och  jag gjorde det förra veckan by the way! Men jag ska nu försöka komma till saken, väl där inne ser jag Christopher och jag hör att han pratar svenska med någon men jag tänker inte så mycket på det. Så vi pratar en stund innan han plötsligt säger:
- "Förresten, den här killen är också svensk." och pekar på killen bakom disken.
Jag tänker hmm, det är något som inte stämmer här. Den här killen kan inte vara svensk, han pratar perfekt engelska och jag skulle aldrig gissat att han var svensk! Har ni någonsin varit med om det? När man plötsligt hör en person, som pratar perfekt engelska och som man till 100 % trodde var amerikan, faktiskt prata ditt eget språk. Det var skumt! Men han var iaf skittrevlig, David heter han och lyssna på detta. Han kommer från Malmö, men hans föräldrar bor i Eslöv! Ok, för er Nathalie och Petter som i princip är de enda som löser denna bloggen som inte känner till mina hemtrakter så bra så är detta staden där jag föddes och växte upp i. Jag bodde där till jag var ungefär 6 år och gick även i gymnasiet där, sen flyttade vi till en by ca 20 minuter därifrån. Förstår ni hur liten världen är?? Först Rebecka som tog studenten samtidigt som dig Gabbi och även från samma skola och nu David som har sina föräldrar i Eslöv.

Nu är det bara en svensk kvar på skolan som jag inte har träffat än, det är en kille som går i årskurs 2. Jag har sett honom några gånger men det känns dumt att bara gå fram till honom
- "Såå, jag hörde du var svensk! Det är jag med! haha nice." Nej, jag skulle inte tro det. Och angående Alfred Molina, vi har fortfarande inte hittat honom. Vi börjar ärligt talat fundera på att gå till rektorn och be honom bara visa sig för oss. Det är allt vi behöver, en liten liten glimt av honom, bara för att se om han verkligen är verklig! 

Imorgon är det äntligen dags för oss att spela upp våra scener! Jag ser fram emot det så mycket! Dr. Lenoir kommer vara där och även vår voice and speech lärare för att lättare kunna avgöra vilken roll vi senare kommer få i våra examenspjäser som vi ska börja arbeta med om ca 1 månad! Då kommer vi inte ha några lektioner alls utan vi kommer bara träna på vår pjäs 4 timmar om dagen, och jag längtar så otroligt mycket till det! Det kommer bli så kul! Men nu my darlings är det dags för mig att sova och ladda för imorgon. Puss och Godnatt Sverige!