bengtssonalexandra

Idag var andra dagen i skolan och jag är redan helt förälskad i allt där. Skolan, miljön, mina klasskamrater, lärarna, allt är så underbart där. Men där är stunder man ibland tror att man har hamnat på ett dårhus, som igår under vår första lektion som var "Vocal Production". Fem minuter in i lektionen lägger läraren plötsligt en kommentar:
- "Hemskt vad ni är tysta.. (vilket följer med att han rusar iväg och hoppar upp på en av högtalarna och fortsätter..)
- "Jag vill att alla tar i och skriker F**K YOU!
Kan ni tänka er Kerstin Jönsson komma in under en mattelektion och göra något sådant? Haha, nej precis.

Och idag höll vår teaterlärare ett tal om varför hon hade valt detta yrke och hur mycket hon älskade det. I slutet var hennes ögon tårfyllda och hon var så nära att börja gråta. Det kallas passion. Jag har börjat att inse att detta är inte riktigt som en vanlig skola, detta är verkligen något annorlunda och jag älskar det!   

Och my good vad de här lärarna älskar att ge ut läxor. På bara 2 dagar har vi fått i uppgift att välja en sång och sjunga upp för klassen, läsa 30 sidor i en bok, läsa 30 sidor till i samma bok, läsa ännu 30 sidor i samma bok, läsa 11 sidor i en annan bok, träna in en monolog och spela upp den för klassen, träna uttal på en massa engelska meningar, fylla i ett informationsblad och allt detta ska vara klart tills imorgon eller tills torsdag. Plus att vi ska läsa en pjäs och skriva en rapport om den tills nästa måndag och vi ska även skriva en analys om hela vårt liv tills nästa vecka på 50 SIDOR! Förstår ni hur mycket det är? Vill lärarna att vi ska bli utbrända och dö en för tidig död? Det var 1 1/2 år sedan jag hade läxor sist, jag hade nästan glömt bort hur jobbigt det kunde vara.