I was adopteeeed!
Fredagkväll och jag spenderar den hemma med en massa läxor. Men nu har jag bestämt mig för att jag är klar för ikväll! Så nu sitter jag och tittar på "House on haunted hill" re-maken från 1999, en skräckfilm om en hemsökt gammalt mentalsjukhus. Kommer ni ihåg den Gabbi och Vikki?
- "I was adopteeeeed!" haha man måste ha sett filmen för att förstå ironin i den där meningen. Även om det är en skräckfilm har den sina roliga stunder och den är så bra! Duktiga skådespelare är i den också, Geoffrey Rush, Famke Janssen, Taye Diggs och Peter Gallagher, like them all!
Inte speciellt välgjord film och inte speciellt realistisk, men jag gillar den otroligt mycket ändå. Det är något med filmen, möjligen att huset som de är i är mitt drömhus! Det skulle vara så underbart att äga ett spöklikt hus mitt ute i ingenstans på en klippa över havet. Jag skulle antagligen aldrig våga tillbringa tid där ensam men det skulle vara kul att i alla fall äga ett.
Idag hade vi vår final i movement där vi skulle göra vår uppvärmning helt själva, det gick bra, riktigt bra. Jag missade ett eller två steg men annars var allt annat perfekt! Vi hade även ett prov på en massa saker vi lärt oss i movement och det gick sååå dåligt! I princip ingen i klassen gjorde speciellt bra ifrån sig på det, jag antar att vår klass är väldigt dåliga på att lyssna helt enkelt... Tack och lov utgör det provet endast ett par procent av vårt betyg så förhoppningsvis kommer jag ligga ganska bra till ändå i den kursen.
P.S Glöm vad jag sa om filmen tidigare, den är asdålig! Det är bara slutet som är roligt, men tyvärr måste man se hela filmen för att förstå det roliga i det. Men filmen är inte riktigt värd att se, inte mer än en gång iaf.
Paket, tårar och månskenssonaten
Jag fick mitt paket igår! TACK MIN ÄLSKADE FAMILJ! Paketet innehöll ett halsband, pengar, kort från familjen, ett kort från mormor och morfar och SVENSKT LAKRITS!!! Att ni faktiskt skickade godis, jag bara skämtade när jag bad er om det, trodde aldrig ni skulle göra det. Haha, ni är för söta. Det var i alla fall mycket uppskattad, så uppskattad att jag faktiskt tog med mig godispåsen till min säng igårkväll, något som du kanske inte blir alltför glad över att höra mamma.. Men jag har inte ätit lakrits på över 2 månader! Och med tanke på att jag är beroende har det varit ganska frustrerande, så tack! Det är kul att få paket, riktigt kul faktiskt, speciellt om det är från någon man tycker om och älskar. Det känns så hemma varje gång ni skickar paket, så fortsätt gärna med det.
Skolan är otroligt stressfull just nu! Vi har så mycket att göra, de sista tentorna/finals närmar sig och det är mycket att göra. Imorgon har vi en final i movement, vi ska kunna våra 45 långa uppvärmning helt utantill. På tisdag har vi ett prov i Voice and Speech, på onsdag har vi ännu en final i movement. Då ska vi visa "across the floor" skills, piruetter och olika steg vi har lärt oss. Samma dag har vi även en final i vocal production, vilket innebär att vi ska framföra vår andra sång i den klassen, Nästa fredag har vi en TREDJE final i movement, vi ska framföra vår jazzdans som vi har hållt på med den senaste veckan plus skriva en rapport om 1940-talet, med tanke på att dansen kommer ifrån det årtalet + skriva om vår karaktär som vi spelar under dansen. På torsdag ska vi ha en av William Shakespeares sonneter memoriserad och framföra den med perfekt amerikanks uttal i voice and speech, vi ska även sjunga en sång på ett andetag som är ungefär 30 sekunder. Nästa måndag ska vi spela upp våra scener i acting och vår 50-sidiga handskrivna analys om vår karatär ska även vara klar. Samma dag har vi ännu en final i vocal production, då ska vi framföra våra duetter. Jag och Brittany arbetar tillsammans och vi sjunger "What you don´t know about women" från City of Angels. Tisdagen efter det har vi vår allra sista final i voice and speech. Då ska vi ha en läsa upp en dikt med perfekt amerikans uttal, kunna göra ett "sssss" - ljud i minst 45 sekunder på ett andetag, läsa en massa meningar med perfekt uttal + ha ett prov på allt vi har lärt oss under denna terminen. Även om det är hårt jobb ser jag fram emot allt vi ska göra, jag älskar det även om det ibland kan bli jobbigt.
Idag var första gången som jag faktiskt insåg hur lite tid det är kvar med min klass, en och en halv vecka till sen splittras vi och börjar med våra examenspjäser. Sen nästa termin så blandas alla klasser och vi kommer inte gå kvar längre i samma klass. Jag tränade på uppvärmningen i movement och mitt under en av sittuppsen så börjar jag storböla! Jag inser att jag bara har en vecka kvar med min klass, jag älskar min klass och alla i klassen är helt fantastisk underbara människor. Jag vill inte lämna de! Jag vet att vi kommer att ses fortfarande och vi kommer fortfarande umgås utanför skolan och vi kommer säkerligen ses varje dag på skolan, men ändå, det kommer inte vara samma sak. Vi har spenderat 4 timmar tillsammans varje dag de senaste 2 månaderna, det är självklart att man blir väldigt sammansvetsade med varandra, jag vet inte vad jag ska göra utan allihopa! Det kommer kännas ensamt och jättekonstigt. Fast jag är inte orolig, alla känner i princip alla på skolan och det känns inte så uppdelat även om vi är sex olika klasser. Men ändåååå! Section 6 kommer alltid finnas i mitt hjärta, även om vi inte kommer vara tillsammans nästa termin och nu känns det här lite väl patetiskt...
Min granne ovanför vår lägenhet sitter och spelar månskenssonaten, en låt som jag brukade spela för något år sen. Jag kom bara till halva sen gav jag upp, den är svår att spela på piano! Jag saknar mitt piano, det gör jag verkligen, vi har ett piano nere i Lobbyn och personalen här har sagt att vi mer än gärna får spela på det om vi vill. Kanske jag borde göra det en kväll.. why not?
MIN FÖDELSEDAG!
Så det blev ingen sång eller frukost på sängen i morse när jag vaknade, men sen ringde ni min älskade familj och sjöng för mig över skype! Jag blev så glad så jag grät, men det sa jag aldrig till er, men det gjorde jag faktiskt. Och jag fick äntligen prata med dig Vikki, min älskling! Jag höll nästan på att bli galen, har inte pratat med dig på över 2 månader! Vi har ju pratat på msn, men det är inte samma sak som att prata i telefon, var kul att höra din röst.
Resten av dagen har varit riktigt bra, tydligen fyllde vår Voice and Speech lärare också år idag så hon bjöd på choklad under lektionen, vilket var väldigt nice. Mandi, Sunshine och Eduardo försökte säga Grattis till mig på svenska. Det lät ok, men det kunde varit bättre haha. Det var gulligt av de att försöka i alla fall.
När vi kom hem efter skolan gjorde jag en chokladtårta. Ok jag ska vara ärlig, jag köpte en kakmix! Jag var för lat för att göra en egen haha. Resten av kvällen har spenderats framför tv.n med tårta och läxor, sorligt nog.. Men dagen har varit underbar och jag vill tacka alla som har grattat mig! Paketet har fortfarande inte kommit fram än, har jag tur så står det kanske utanför min dörr imorgon!
Chokladkräm..
Tadaa!
Alexandra är redan 21 år i Sverige
Enligt svensk tid har jag nu varit 21 år i 1 timme och 40 minuter. GRATTIS GRATTIS till mig! Fast eftersom jag nu lever efter Los Angeles tid så är jag 20 i 7 timmar och 20 minuter till, wohooo! Man kan i princip säga att jag rest bakåt i tiden.. whuuuu... Det kommer kännas konstigt imorgon när jag vaknar, utan frukost på sängen och hela min familj som sjunger Vi Gratulerar vid sängkanten, det kommer jag verkligen sakna! Mandi har redan erbjudit sig att gå upp tidigt imorgon bitti och sjunga för mig, jag funderar fortfarande på erbjudandet. Jag har fortfarande inte fått paketet från er min familj, kanske det är i brevlådan imorgon, det skulle ju vara perfekt! Jag väntar i alla fall med spänning på det, jag undrar vad det kan vara..
Det kommer kännas konstigt att vara 21 år imorgon, det låter så annorlunda. 21 år, hmm, det är inget speciellt med det egentligen. Förutom att jag äntligen blir myndig i det här landet! Jag har haft ett bra år, ett riktigt bra år. Mitt år som 20 har nog varit det bästa på länge och jag hoppas att mitt år som 21 blir lika underbart!
An Epic Night
Ibland älskar jag verkligen mina rumskompisar mer än något annat i världen (förutom er min kära familj såklart.) De senaste dagarna har mina rumskompisar varit väldigt mystiska, precis som om de har planerat något som jag inte fick veta om. Men nu är det såhär att våra väggar är ganska tunna här och det är inte lätt att ha hemligheter i den här lägenheten. Igår hade de ett överraskningsparty för mig, med tanke på att jag fyller år på tisdag. Någon överaskning vet jag inte om det blev för jag visste redan om det, men jag sa aldrig något om det moaha.. I alla fall, igår ville Brittany plötsligt iväg och shoppa jättegärna klockan 5 på kvällen. Vilket är otroligt osannolikt med tanke på att hon hatar att slösa pengar på shopping. Mandi och Erin var tvugna att åka till Mandis moster och passa hennes kusiner plötsligt, vilket också verkade ganska skumt. Men jag visste hela tiden vad som var på gång så jag spelade snällt med.
Efter några timmars shopping begav vi oss tillbaka till lägenheten. När vi väl kommer in sitter Erin och Mandi vid köksbordet med lite besvikna miner. Det första jag tänker är hmm, skulle inte här vara ett överraskningsparty? Sen ser jag alla ballonger och en massa kakor och säger
- Åh har ni gjort allt detta för mig?
Mandi svarar:
- Vi hade tänkt ordna ett överraskningsparty för dig men ingen har kommit än?
What? tänker jag! Detta suger...
Så jag går lite smått besviken till mitt rum för att packa upp det jag har shoppat och när jag öppnar dörren ser jag hur mycket folk som helst som skriker SURPRISEEEE!
Alla våra vänner var där och snacka om att jag faktiskt blev överraskad! Resten av kvällen spenderades i vår lägenhet och runt 10 tiden begav vi oss ner till Jacuzzin och poolen och fortsatte festen där. Kvällen igår blev riktigt lyckad och det var så kul! Nästa helg är vi några som ska ut till en 21 årsklubb och på tisdag kommer jag att vara myndig i det här landet. Vilket känns skumt, jag har ju varit det i nästan 3 år i Sverige men nu är jag plötsligt minderårig igen haha.
SURPRISEEE!!
Ballooons
COOL BEANS!
Fredagkväll, vi har precis haft Seth, Eduardo och Natine från klassen här och vi har haft myskväll med pizza och film. Vi tittade på Hot Rod och den är så kul! Den påminner lite om Napoleon om ni har sett den? Jag vet inte om den har kommit ut i Sverige än, den är ganska ny men finns den där så SE DEN!
http://www.youtube.com/watch?v=8PlrxUzKYoI
I'm singing in the RAIN!
Jag har haft bästa helgen ever! Det började i fredags med Halloween, och kvällen var inte så galen som jag trodde den skulle bli, vi är ju faktiskt i Hollywood som är Halloweens mecka! Men vi spenderade i princip hela kvällen i en taxi! Trafiken var sjuk, sen träffade vi några från klassen och vi hade bestämt att vi skulle gå ut till en klubb men den var STÄNGD denna kvällen! Så vi hamnade i en restaurang istället och sen gick vi vidare hem till Sunshines lägenhet och bara hängde där ett tag. Även om vi inte gjorde något spec blev kvällen ändå lyckad, jag var Cleopatra och jag hade en svart peruk vilket gjorde mig nöjd.
Lördagen börjar med att vi vaknar runt 10 tiden och det är molnigt ute. Där är gigantiska, gråa moln över hela himlen och plötsligt börjar det åska! Vi springer ut på balkongen och tror knappt det är sant! Det åskar och strax därefter börjar det droppa ner regndroppar på marken. Jag sträcker ut mina armar utanför balkong räcket för att verkligen se om det är sant, regnar det verkligen? Jag känner vattendroppar på mina armar och skriker rakt ut:
- "Oh my God! It's raining!"
För er som nu tycker att detta låter lite småskumt att jag blir så exalterad över detta ska jag förklara varför. Jag har inte sett regn på 2 månader! Självklart älskar jag sol och värme, men att inte se regn på 2 månader kan bli ganska frustrerande! Det kändes så hemma, det åskade och regnade och jag var så lycklig! Jag och Britt tittade på varandra och vi visste båda vad vi måste göra! Det tog 30 sekunder sen stod vi utanför vår lägenhet och dansade och sjöng i regnet! Våra grannar kom ut på balkongen och tittade på oss, skrattade och sa:
- "Oh, so you like the rain?"
Haha, vi var så lyckliga! Efter en stund kom Erin ut och joinade oss, Mandi låg dubbelvikt på balkongen av skratt. Hon kan inte riktigt gå än, med tanke på att hon stuckade sin fot och fick en spricka i sin fot för några veckor sen.
Sen fortsatte vi mot poolen och fick en fantastisk ide! Så vi gick in och bytade om, sen gick vi ut och satte oss i Jacuzzin och simmade i poolen. Tänk er att det är kallt ute, det har precis åskat och regnat och vi sitter i Jacuzzin, it was lovely!
Senare på kvällen var det Halloween party hos några killar i the company, hela skolan skulle dit, så vi tänkte att det var lika bra att gå. Jag var Cleopatra även denna kvällen, men peruken stannade hemma så jag var en blond Cleopatra istället.
Söndagen vaknade vi tidigt och begav oss iväg in till Downtown LA för att se musikalen "Spring Awakening" och den var så bra! Helt underbar musikal, sitter faktiskt och lyssnar på soundtracket till den nu, musiken är fantastisk. Och en av skådespelarna har läst samhällskunskap tillsammans med Britt på gymnasiet, vilket är ganska coolt. Biljetterna hade Erins mamma köpt till oss och de var biljetter som gav oss tillgång till repitionsrummet efter musikalen där vi fick träffa och prata med skådespelarna, det var så kul! Jag stod faktiskt och pratade med killen som hade huvudrollen i musikalen, det var helt otroligt! Och hela tiden tänkte jag "Jag vill ha ditt liv! gahh!" Vi såg på musikalen på Ahmanson Theater, som ligger ganska nära Disney Concert Hall och teatern var så vacker. Otroliga dekorationer, fantastisk scensättning, galet bra ljussättning, den var underbar, underbaaar! kolla länken, sista minuten är bäst! http://www.youtube.com/watch?v=gcMxyIAQeW0
Moi som Cleopatra
Kvällen efter, no more wig.
Spring Awakening, I'm inlove!
Orsaken till att vi aldrig får tillbaka våra läxor..
Paul Kleinschmidt jobbar som "registrar" på vår skola och jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska översätta det på svenska, men han är den som har hand om allt pappersarbete och håller reda på alla elever. Det är den här snubben som även skrek åt mig första dagen i skolan att han inte tänkte köpa ut vodka till mig, om ni minns den historien jag skrev om i ett tidigare inlägg. En dag fick han ide om att han skulle göra en video om vad han gör hela dagarna under hans arbetstimmar. Och det här är resultatet, skratta eller gråt, det är upp till er.
http://www.facebook.com/video/video.php?v=33943603885
USA:s nästa president?
Jag sitter och lyssnar på John McCains "förlorartal". Vinnaren är inte utsedd än, men det är i princip avgjort att det är Barack Obama som kommer bli USA:s nästa president. Förstår ni hur stort det här är? USA:s första svarta president och jag får vara här i Kalifornien, USA och uppleva den här dagen. Det är stort, det är riktigt stort och det är helt otroligt att vara här just nu. Detta kommer bli en stor dag i historieböckerna, och jag får vara här och uppleva denna dagen! Jag som i princip inte är intresserad av politik alls tycker för någon anledning att det här är så spännande. Men det är det ju, en svart man som president i USA, för första gången, jag har inget annat att säga än att jag tycker det är underbart!
Vad tycker vi om Bush? - Usch Usch Usch!
4 November 2008, en stor dag i USA. En dag som troligtvis kommer få mycket uppmärksamhet i historieböckerna. Idag är det nämligen Presidentval här vilket innebär allra sista dagen för George W. Bush som president. Kandidaterna, som ni förhoppningsvis redan känner till, är Barack Obama för Demokraterna och John McCain för Republikanerna. Det märks att det är presidentval på gång, så mycket människor står omkring gatorna med sina plakat och skriker ut sina åsikter. Jag vet inte hur det kommer gå i valet idag, jag tror det blir bra vem som än vinner. Barack Obama kan nog röra runt ordentligt i det här landet men John McCain verkar ha smarta åsikter han med. Vem hoppas ni på? McCain eller Obama?
Cleopatra, queen of the vintage store
Jag är precis hemkommen från en company pjäs. Denna gången var det en brittisk komedi från 70-talet, Taking Steps av Alan Ayckbourn, och den var så bra! En av de bästa jag sett denna termin. Alla är så duktiga och man blir verkligen inspirerad varje gång man går och tittar på en av deras pjäser. Och denna gången hände något som inte fick hända! De var två stycken på scen och var i en säng som stod på en "box" på scenen kanske 1,5 meter över golvet. Plötsligt trillar de båda ner från sängen 1,5 meter rakt ner i golvet, bakom draperierna bakom scenen. Alla i publiken utbrister "OH NO!" och jag tänker att nu kommer de komma fram helt sönderslitna med brutna ben osv. Men de kommer fram bakom draperierna fortfarande i deras karaktärer och fortsätter scenen som om ingenting hade hänt. Det var precis som om det var meningen att hända i scenen! Så sjukt professionellt och jag var galet imponerad. Åh, jag vill så gärna vara på den där scenen!!! Och imorgon börjar genrepen för våra scener. Min scen-kostym är halvklar, ska in till centrum imorgon till min älskade vintage-affär som jag hittat här och fixa det sista. Iguana heter vintage-affären och GOD, when I'm in there I'm in heaven! Det är en galet stor affär med 2 våningar fulla av vintage-kläder! Allt är i grymt bra skick, och de har verkligen allt, och när jag säger allt menar jag allt! Det är galet, men du kan hitta vad som helst i den butiken! Den är underbar. Jag är kär i den och en dag ska jag köpa den butiken bara för att kunna gå runt och titta på alla fantastiska kläder som hänger där. Jag var där idag och köpte en svart peruk. Jo, ni hörde rätt, en svart peruk, en page. Jag ska nämligen vara Cleopatra på Halloween är det tänkt. Jag har varit blond så länge nu och saknar faktiskt ibland min period som mörkhårig, så jag ser Halloween som ett fantastiskt tillfälle att utforska andra hårfärger och längder. Imorgon ska jag även försöka fixa en passande klänning också och lite guld assocearer. Vad tror ni? Skulle jag passa bra som en Cleopatra?
Viva La Eighties!
Äntligen har jag en kväll som inte bara består av en massa läxor, utan ikväll kan jag faktiskt göra något annat också! Inte för att jag klagar, jag älskar det jag gör, men ibland kan det vara skönt med en paus också. Så jag antar att ni vill höra hur det gick med min scen. Nja, det kunde ha gått bättre. Och så såg det ungefär ut för alla, det var vårt första uppträdande i den klassen och jag antar att vi var väldigt nervösa, jag var det i alla fall. Vilket var konstigt, jag brukar aldrig vara nervös uppe på scen men denna gången kändes allt bara fel! Miss Bohannen sa även att detta var första gången hon kunde höra min accent, vilket var synd, fast jag ser på det positivt, för det betyder också att hon aldrig har hört den innan. Jag har tyvärr inga foton, men jag lovar att jag ska klä upp mig igen och ta foton bara för att ni ska få se hur jag såg ut.
I måndags skulle vi framföra våra sånger och det var F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T! Det var så kul, och det kändes så sjukt bra igenom hela låten också. Jag sprang runt på scen och försökte skådespela samtidigt som jag koncentrerade mig på att hitta rätt ton och sjunga rent. Idag hade vi våra udvärderingsmöten med Mr. Hart, läraren för Vocal Prosuction och han sa att han tyckte att jag var en av de bästa i klassen, vilket kändes riktigt bra för jag har varit lite orolig för den kursen. Han sa dessutom att jag nu hade höjt mitt betyg från B- till ett B++ och om jag fortsatte såhär skulle mitt betyg ligga på ett A- vid terminens slut, så önska mig lycka till guys!
Vi har nu även fått våra scener och jag jobbar tillsammans med Emma och vår pjäs är fantastisk! Pjäsen heter "Extremeties" och är skriven av William Mastrosimone. Den handlar om Marjorie (=Emma) som bor tillsammans med sina kompisar, Terry (=Jag) och Patricia. En dag när hon är ensam hemma kommer det en man in i hennes hus och försöker våldta henne, men hon lyckas slå ner honom och spraya insektsmedel i hans ögon, sen låser hon in honom i deras eldstad och funderar på att mörda honom. Resten av pjäsen handlar i princip om hur Marjorie fortsätter att tortera dena här mannen, både fysiskt och psykiskt. Vår scen är precis när Terry kommer hem från jobbet och upptäcker mannen i eldstaden, och Marjorie berättar för henne att hon tänker mörda honom och hon vill att Terry ska hjälpa till. Som ni säkert har listat ut är temat för denna pjäs hämnd. Jag gillar verkligen den, men den är väldigt intensiv och smått läskig. Det är otroligt hur snabbt hur jägaren kan bli den jagade. Oh, det lät nästan som ett film citat.. haha. Anyway, pjäsen utspelar sig 1980 och det ska bli så kul att göra all forsking osv om 80-talet, jag älskar det årtiondet! Och dessutom får jag klä upp mig i 80-talskläder, fixa mitt hår och mitt smink som de gjorde i 80-talet (vilket jag kanske inte riktigt ser fram emot lika mycket..). Viva la 80-tal! 
Nästan Sverige, nästan!
Jag kan nu stolt meddela att jag träffat den femte svensken på den här skolan. Vi har Dilan och en annan kille som jag faktiskt inte vet vad han heter från Stockholm, sen har vi Rebecka och Christopher i årskurs 2 från Göteborg. Och idag träffade jag den femte svensken på AADA. Den här killen går i samma klass som min rumskompis Erin och jag har i princip letat efter honom sen dag 1 men jag har inte hittat honom! Det sjuka är att jag i princip har sett honom varje dag men jag har inte vetat att han var svensk, förrän nu. Så vi var och såg på en pjäs på vår skola idag, som skolans teatercompany (årksurs 3) spelar, Suburbia av Eric Bogosian. Den var så bra, lätt den bästa som jag sett än så länge på den här skolan, detta var den 5:e vi har sett. Och med tanke på att detta är obligatoriskt för alla på skolan så måste vi skriva in oss innan vi går in, och bakom disken man gör det så är där alltid någon från skolan. Alla på skolan måste jobba där en gång per termin och jag gjorde det förra veckan by the way! Men jag ska nu försöka komma till saken, väl där inne ser jag Christopher och jag hör att han pratar svenska med någon men jag tänker inte så mycket på det. Så vi pratar en stund innan han plötsligt säger:
- "Förresten, den här killen är också svensk." och pekar på killen bakom disken.
Jag tänker hmm, det är något som inte stämmer här. Den här killen kan inte vara svensk, han pratar perfekt engelska och jag skulle aldrig gissat att han var svensk! Har ni någonsin varit med om det? När man plötsligt hör en person, som pratar perfekt engelska och som man till 100 % trodde var amerikan, faktiskt prata ditt eget språk. Det var skumt! Men han var iaf skittrevlig, David heter han och lyssna på detta. Han kommer från Malmö, men hans föräldrar bor i Eslöv! Ok, för er Nathalie och Petter som i princip är de enda som löser denna bloggen som inte känner till mina hemtrakter så bra så är detta staden där jag föddes och växte upp i. Jag bodde där till jag var ungefär 6 år och gick även i gymnasiet där, sen flyttade vi till en by ca 20 minuter därifrån. Förstår ni hur liten världen är?? Först Rebecka som tog studenten samtidigt som dig Gabbi och även från samma skola och nu David som har sina föräldrar i Eslöv.
Nu är det bara en svensk kvar på skolan som jag inte har träffat än, det är en kille som går i årskurs 2. Jag har sett honom några gånger men det känns dumt att bara gå fram till honom
- "Såå, jag hörde du var svensk! Det är jag med! haha nice." Nej, jag skulle inte tro det. Och angående Alfred Molina, vi har fortfarande inte hittat honom. Vi börjar ärligt talat fundera på att gå till rektorn och be honom bara visa sig för oss. Det är allt vi behöver, en liten liten glimt av honom, bara för att se om han verkligen är verklig!
Imorgon är det äntligen dags för oss att spela upp våra scener! Jag ser fram emot det så mycket! Dr. Lenoir kommer vara där och även vår voice and speech lärare för att lättare kunna avgöra vilken roll vi senare kommer få i våra examenspjäser som vi ska börja arbeta med om ca 1 månad! Då kommer vi inte ha några lektioner alls utan vi kommer bara träna på vår pjäs 4 timmar om dagen, och jag längtar så otroligt mycket till det! Det kommer bli så kul! Men nu my darlings är det dags för mig att sova och ladda för imorgon. Puss och Godnatt Sverige!
FACEBOOK MANIA
Hahaha min movement lärare Miss Hayes som är nästan 50 har facebook! Varför? Jag vet inte, men det är ju underbart! Jag surfar runt lite på facebook och plötsligt ser jag i det högra hörnet under "Människor du kanske känner" och där är hon. Är det konstigt att jag blir såhär exalterad över detta? Kanske. Jag bara finner det väldigt skumt att hitta en av mina lärare på Facebook av alla ställen! haha
The meeting with Dr. Lenoir...
Visst låter titeln som hämtad ur en skräckfilm.. The meeting with Dr. Lenoir, där är något skrämmande bakom det där namnet. Kanske för att det är den personen med mest makt på hela skolan och som i princip bestämmer hur min framtid kommer att se ut de närmaste månaderna. Det är hon som gör castingen i pjäserna vi spelar, hon har det sista ordet när det kommer till om vi ska bli inbjudna eller inte till andra året på skolan osv.
Iaf, mötet med henne idag gick hur bra som helst. Hon är supertrevlig och verkligen jättesnäll. Hon pratade om vad alla lärarna hade sagt om mig på deras faculty meeting. Med tanke på att vi bara har fyra ämnen och fyra lärare gick det ganska snabbt. Alla var nöjda med mig och tyckte att jag arbetade hårt, det var superkul att höra vad alla tyckte om en. De berättade vad de trodde var mina starka sidor och vad de tyckte jag behövde arbeta med. Jag ligger på ett B- i alla klasser, vilket är bra med tanke på att de i princip inte ger ut A på den här skolan. De gör det, men det är väldigt ovanligt, för de anser att får en elev ett A i betyg borde de inte vara här för då har man egentligen ingenting att lära, vilket till viss del är sant. Sen har vi ett betyg till som handlar mer om din vilja att lära, din förståelse, fokus, koncentration osv. (Det är väldigt förvirrande, jag vet, jag själv förstår det knappt.)
Där kan man få 1 vilket innebär utmärkt, 2 som är ok och 3 som betyder oacceptabelt. Jag ligger på 1 i alla ämnen.
Och något som säkert du blir glad av att höra mamma är att idag i movement skulle vi berätta för alla vad vi vanligtvis äter under en dag, sen skulle Miss Hayes kommentera om vi behövde äta annorlunda osv. När jag berättade vad jag vanligtvis åt under en dag blev Miss Hayes tyst en stund sen sa hon:
"- Ehm.. yeah, you can type home to your mom and dad and say that you're eating perfectly healty. Good work, I have no comments.
Så du kan vara riktigt stolt över mig mamma, jag kan faktiskt laga mat! haha.
Men det var sjukt vad vissa människor faktiskt äter, inte för att peka ut någon spec men hrmm.. jag kan ta en kille i vår klass som exempel. Under en dag drack han 2 red bull, åt 1 macka, rökte ca 20 cigarreter, drack 2 öl och tog en shot tequila.
Det verkar ju ganska nice, men han kommer förmodligen dö ung och ensam...
Hans kommentar var : "But I never have time to eat." haha
Imorgon är det dags för oss att lämna in vår handskrivna 50 sidiga analys om vår karaktär som vi spelar och på fredag är det dags för vårt uppträdande! Jag är på sida 56 och måste fortfarande skriva om en substiution för Alan, min pojkvän i pjäsen. Men sen är jag finally done! Vilket jag kunde gjort istället för att skriva detta inlägg, men ni måste ju veta vad som händer i mitt liv, så jag godtar detta som en ursäkt.
P.s. Jag köpte äntligen en mobiltelefon här, så nu kan folk faktiskt få tag i mig när de vill mig något! Telefonen som är med kontantkort kostade 200 kr. Förstår ni? 200 kr! Elektronik här är galet billigt!
Ba da dam dam.. Charleston!!
I fredags hade vi vår första "final" i movement, final betyder i princip en tenta. Det vi skulle göra var dansa Charleston två gånger i rad inför publik och spela upp en scen före, mellan och efter danserna. Så det skulle bli mer än bara dans, där skulle även finnas en historia bakom det hela.
Så vår historia utspelar sig 1926 I Chicago, det är nyårsafton och vi kommer alla från olika maffia ligor. Vi har äntligen bestämt oss för att bli sams allihopa, och vi är så glada och uppspelta så vi sätter igång och dansa. Men vad ingen vet är att jag och min man "Charlie" har planerat att ta över hela "maffia verksamheten" så efter vi har dansat tar "Charlie" fram sitt vapen och skjuter alla medan jag står brevid honom och skrattar hysteriskt. Allting avslutas med att "Charlie" säger : "We really killed them tonight honey."
Det gick riktigt bra även om det var sjukt jobbigt! Även fast vi bara var uppe och dansade i ca 5 minuter så är det jobbigare än vad man tror. Här ovanför har ni förresten en bild på hur jag såg ut, där ska hänga ett pärlhalsband runt min hals, men jag hade det inte på mig när jag tog bilden. Men det var galet kul i alla fall, och nu ska vi börja med en Jazz dans från 1940. Ska bli intressant att se vad det kan vara, har faktistk ingen aning. Och imorgon är det dags för mitt möte med Dr. Lenoir. Det är ett möte med The Director of The Instruction, och hon berättar i princip vad alla lärare tycker om en och vad man bör arbeta mer med osv. Så nu är det dags att sova, ska upp tidigt imorgon. Hoppas allt är bra med er där hemma. Saknar och älskar er allihopa! <3 Godnatt.
Jag kan inte säga J!
Ok, det är inte första gången jag får höra detta men när en lärare säger det som man verkligen respekterar och ser upp till känns det plötsligt superviktigt! Jag kan inte säga bokstaven J, självklart kan jag säga bokstaven J, men inte med det engelska uttalet. Mina rumskompisar är ständigt på mig och min accent när det handlar om just den bokstaven.
Exempel: Jag säger
- We should buy some juice when we're going grossery shopping this weekend.
Mina rumskompisar står still och tittar på mig en stund, sen kommer deras leende.
- Did you say Juice?
Och sen börjar de småskratta
- Say that again?
- Juice? svarar jag.
Deras skrattande blir allt mer och mer hysteriskt...
- It's so cute when you're trying to say that letter!
Det har blivit en rutin här hemma och jag har blivit känd som svensken som inte kan säga J.
Enligt de låter det så sött och gulligt när jag säger J. Sött och gulligt? Jag vill inte låta söt och gullig, jag vill låta som en normal amerikan! Gah, dumma accent!
Iaf, det jag ville berätta om var en händelse som inträffade idag. Jag uppträde och sjöng min sång "The Crossword Puzzle" i Vocal Production idag. Har ni inte hört låten innan så kolla upp den. Det är en riktigt kul låt att sjunga, men väldigt svår!
Allt gick bra och han sa att det var till 95 % perfekt, men där var några småsaker jag skulle jobba på. (Btw, detta är den galna läraren som bad oss skrika... Ja, ni vet vad jag menar. Mr. Hart.)
Och en av de sakerna var hur jag uttalde bosktaven J!
Mr. Hart - It sounded a bit funny when you sang Jumping.
Jag - Haha, yeah. I'm having trouble with that sound. (Vilket mina rumskompisar har påpekat ett antal gånger!)
Mr. Hart - Yeah.. a little bit. You're from Sweden right?
Jag - Yes, I am.
Mr. Hart sneglar lite mystiskt på mig en stund innan han utbrister.
- Yes, if we in the US would make a joke about Swedish people it would be that they can't say "J" haha.
Så det är alltså inte bara jag som har problem med den här förbannade bokstaven! Utan det är tydligen något svenskt. Men jag ska minsann bevisa att svenskar visst då kan säga bokstaven J, med ett engelskt uttal. Innan jag åker härifrån ska jag kunna uttala juice, jake, jealous, jumping och alla andra ord med ett j-sound perfekt! Och det kommer låta amerikanskt, jag lovar!
Ice, Ice baby...
De senaste dagarna har vädret här i Los Angeles blivit kallare och kallare. Temperaturen ligger nu på runt 18-20 grader och jag håller på att frysa ihjäl! Allt jag vill göra är att vira in mig i varma halsdukar, sätta på mig en varm stickad kofta och komplettera med en stor, varm mössa! Här är så kallt! Jag tror att jag har vant mig vid vädret här lite för snabbt. Jag minns dagarna när vi låg ute vid poolen och njöt av solen! Nu har hösten kommit till L.A. Något som jag aldrig trodde jag skulle säga här i Kalifornien men : Jag saknar min vinterjacka!
Haha en klassiker, kolla på snöbollen som hamnar rakt i mammas ansikte.
"Det där är ju vår lärare..."
Hej allihopa! Klockan är nu 22.00, jag och Brittany är ensamma i vår lägenhet. Vi sitter i soffan och slöar, Brittany sitter med datorn i knäet och lyssnar på en youtube video om en ung kille som har skrivit en kärlekssång till en 85-årig tant! Well, det är sådant här vi roar oss med när vi inte har något annat för oss. Anledningen till att jag skriver ett inlägg just nu är för att jag vill berätta en sak som hände precis. Vi sitter och tittar på Spiderman 2, eller jag gör iaf, Brittany är helt inne i sin youtube video. Minns ni killen som spelade skurken Dr. Octupus i den filmen, Alfred Molina? Den mannen är tro det eller ej, lärare på vår skola! Plötsligt ser vi hans ansikte i tv.n och vi utbrister:
- "Oh my good, där är ju vår lärare!"
Nu är det ju tyvärr så att det inte är vår lärare, utan han undervisar 2.orna och 3.orna på vår skola. Men han är nästan vår lärare, typ..
Fast vi har varit på skolan i 5 veckor har vi fortfarande inte sett snubben! Var håller han hus? Jag menar, vi går på världens minsta skola och vi har aldrig sett honom. Vi ser alla våra andra lärare säkert 5-6 gånger per dag. Jag förstår inte vad han gör! Men nästa vecka, då ska vi minsann lista ut var han gömmer sig. Vi ska minsann hitta honom. Alfred Molina, I'm coming for you... and I will find you... I will...
Glass, glass i stora lass
Känner ni igen honom? Well, var ni precis som jag ett stort Ally McBeal fan så vet ni defintivt vem han är! Han spelade hennes on and off pojkvän Billy, han har även varit med i ett antal stora filmer, har ett egen teatercompany och det senaste han gjort är en roll i 24 (Ja, jag vet. Jag kan inte heller förstå att de fortsätter att spela in den serien..)
I alla fall, han är en gammal elev från The American Academy of Dramatic Arts och han var där igår! Oh yes, Gil Bellows satt tre meter ifrån mig och faktiskt pratade med oss! Även om det var otroligt coolt att få prata med en känd skådespelare så var det otroligt intressant att lyssna på honom. Han hade väldigt mycket bra saker att säga och många intressanta tips. Man kan förstå varför han har kommit så långt som han har kommit. Det var ganska häftigt att höra en sådan uppskattad skådespelare berätta om sina upplevelser från AADA och tänka "Men det där är ju precis det samma som vi upplever nu." Och när han pratade om sina gamla lärare, och inse att det är samma lärare som jag har som han, Gil Bellows en gång i tiden hade. Anyway, nog pratat om Gil Bellows. Denna helgen har vi 4 dagars ledigt, så otroligt skönt! Men efter det är det dags för våra Mid-terms som i princip är ett prov på allt vi har lärt oss de första veckorna. I Movement ska vi dansa Charleston, inför publik dessutom. I Vocal Production ska vi sjunga vår låt, och inte bara sjunga utan verkligen skådespela samtidigt. I Acting ska vi spela upp vår scen. Och i Voice and Speech vet jag faktiskt inte riktigt vad vi ska göra, den kursen är minst sagt flummig. Men just nu har vi fått varsin sonnet av Shakespeare som vi ska memorisa och läsa upp för klassen, och läraren är ständigt på mig och min svenska dialekt...
Canada är borta denna helgen, de ska åka hem och träffa sin familj. Lyckostar... Jag och Brittany är kvar här ensamma hela helgen, det kommer vara tomt men vi kommer säkert hitta något att roa oss med ändå. Något som vi borde göra att göra klart alla våra läxor som bara blir fler och fler. Men inte just nu, för nu är klockan halv 11 på en fredagskväll. Jag och Mandi var ensamma här ikväll så vi passade på att äta pizza, glass och titta på Sex and The City filmen. Nu är jag galet trött och ser fram emot min säng. Hoppas ni alla har det bra där hemma. Jag saknar er! Godnatt.
