bengtssonalexandra

Äntligen har jag en kväll som inte bara består av en massa läxor, utan ikväll kan jag faktiskt göra något annat också! Inte för att jag klagar, jag älskar det jag gör, men ibland kan det vara skönt med en paus också. Så jag antar att ni vill höra hur det gick med min scen. Nja, det kunde ha gått bättre. Och så såg det ungefär ut för alla, det var vårt första uppträdande i den klassen och jag antar att vi var väldigt nervösa, jag var det i alla fall. Vilket var konstigt, jag brukar aldrig vara nervös uppe på scen men denna gången kändes allt bara fel! Miss Bohannen sa även att detta var första gången hon kunde höra min accent, vilket var synd, fast jag ser på det positivt, för det betyder också att hon aldrig har hört den innan. Jag har tyvärr inga foton, men jag lovar att jag ska klä upp mig igen och ta foton bara för att ni ska få se hur jag såg ut.

I måndags skulle vi framföra våra sånger och det var F-A-N-T-A-S-T-I-S-K-T! Det var så kul, och det kändes så sjukt bra igenom hela låten också. Jag sprang runt på scen och försökte skådespela samtidigt som jag koncentrerade mig på att hitta rätt ton och sjunga rent. Idag hade vi våra udvärderingsmöten med Mr. Hart, läraren för Vocal Prosuction och han sa att han tyckte att jag var en av de bästa i klassen, vilket kändes riktigt bra för jag har varit lite orolig för den kursen. Han sa dessutom att jag nu hade höjt mitt betyg från B- till ett B++ och om jag fortsatte såhär skulle mitt betyg ligga på ett A- vid terminens slut, så önska mig lycka till guys! 

Vi har nu även fått våra scener och jag jobbar tillsammans med Emma och vår pjäs är fantastisk! Pjäsen heter "Extremeties" och är skriven av William Mastrosimone. Den handlar om Marjorie (=Emma) som bor tillsammans med sina kompisar, Terry (=Jag) och Patricia. En dag när hon är ensam hemma kommer det en man in i hennes hus och försöker våldta henne, men hon lyckas slå ner honom och spraya insektsmedel i hans ögon, sen låser hon in honom i deras eldstad och funderar på att mörda honom. Resten av pjäsen handlar i princip om hur Marjorie fortsätter att tortera dena här mannen, både fysiskt och psykiskt. Vår scen är precis när Terry kommer hem från jobbet och upptäcker mannen i eldstaden, och Marjorie berättar för henne att hon tänker mörda honom och hon vill att Terry ska hjälpa till. Som ni säkert har listat ut är temat för denna pjäs hämnd. Jag gillar verkligen den, men den är väldigt intensiv och smått läskig. Det är otroligt hur snabbt hur jägaren kan bli den jagade. Oh, det lät nästan som ett film citat.. haha. Anyway, pjäsen utspelar sig 1980 och det ska bli så kul att göra all forsking osv om 80-talet, jag älskar det årtiondet! Och dessutom får jag klä upp mig i 80-talskläder, fixa mitt hår och mitt smink som de gjorde i 80-talet (vilket jag kanske inte riktigt ser fram emot lika mycket..). Viva la 80-tal! 

Jag kan nu stolt meddela att jag träffat den femte svensken på den här skolan. Vi har Dilan och en annan kille som jag faktiskt inte vet vad han heter från Stockholm, sen har vi Rebecka och Christopher i årskurs 2 från Göteborg. Och idag träffade jag den femte svensken på AADA. Den här killen går i samma klass som min rumskompis Erin och jag har i princip letat efter honom sen dag 1 men jag har inte hittat honom! Det sjuka är att jag i princip har sett honom varje dag men jag har inte vetat att han var svensk, förrän nu. Så vi var och såg på en pjäs på vår skola idag, som skolans teatercompany (årksurs 3) spelar, Suburbia av Eric Bogosian. Den var så bra, lätt den bästa som jag sett än så länge på den här skolan, detta var den 5:e vi har sett. Och med tanke på att detta är obligatoriskt för alla på skolan så måste vi skriva in oss innan vi går in, och bakom disken man gör det så är där alltid någon från skolan. Alla på skolan måste jobba där en gång per termin och  jag gjorde det förra veckan by the way! Men jag ska nu försöka komma till saken, väl där inne ser jag Christopher och jag hör att han pratar svenska med någon men jag tänker inte så mycket på det. Så vi pratar en stund innan han plötsligt säger:
- "Förresten, den här killen är också svensk." och pekar på killen bakom disken.
Jag tänker hmm, det är något som inte stämmer här. Den här killen kan inte vara svensk, han pratar perfekt engelska och jag skulle aldrig gissat att han var svensk! Har ni någonsin varit med om det? När man plötsligt hör en person, som pratar perfekt engelska och som man till 100 % trodde var amerikan, faktiskt prata ditt eget språk. Det var skumt! Men han var iaf skittrevlig, David heter han och lyssna på detta. Han kommer från Malmö, men hans föräldrar bor i Eslöv! Ok, för er Nathalie och Petter som i princip är de enda som löser denna bloggen som inte känner till mina hemtrakter så bra så är detta staden där jag föddes och växte upp i. Jag bodde där till jag var ungefär 6 år och gick även i gymnasiet där, sen flyttade vi till en by ca 20 minuter därifrån. Förstår ni hur liten världen är?? Först Rebecka som tog studenten samtidigt som dig Gabbi och även från samma skola och nu David som har sina föräldrar i Eslöv.

Nu är det bara en svensk kvar på skolan som jag inte har träffat än, det är en kille som går i årskurs 2. Jag har sett honom några gånger men det känns dumt att bara gå fram till honom
- "Såå, jag hörde du var svensk! Det är jag med! haha nice." Nej, jag skulle inte tro det. Och angående Alfred Molina, vi har fortfarande inte hittat honom. Vi börjar ärligt talat fundera på att gå till rektorn och be honom bara visa sig för oss. Det är allt vi behöver, en liten liten glimt av honom, bara för att se om han verkligen är verklig! 

Imorgon är det äntligen dags för oss att spela upp våra scener! Jag ser fram emot det så mycket! Dr. Lenoir kommer vara där och även vår voice and speech lärare för att lättare kunna avgöra vilken roll vi senare kommer få i våra examenspjäser som vi ska börja arbeta med om ca 1 månad! Då kommer vi inte ha några lektioner alls utan vi kommer bara träna på vår pjäs 4 timmar om dagen, och jag längtar så otroligt mycket till det! Det kommer bli så kul! Men nu my darlings är det dags för mig att sova och ladda för imorgon. Puss och Godnatt Sverige!      

Hahaha min movement lärare Miss Hayes som är nästan 50 har facebook! Varför? Jag vet inte, men det är ju underbart! Jag surfar runt lite på facebook och plötsligt ser jag i det högra hörnet under "Människor du kanske känner" och där är hon. Är det konstigt att jag blir såhär exalterad över detta? Kanske. Jag bara finner det väldigt skumt att hitta en av mina lärare på Facebook av alla ställen! haha

Visst låter titeln som hämtad ur en skräckfilm.. The meeting with Dr. Lenoir, där är något skrämmande bakom det där namnet. Kanske för att det är den personen med mest makt på hela skolan och som i princip bestämmer hur min framtid kommer att se ut de närmaste månaderna. Det är hon som gör castingen i pjäserna vi spelar, hon har det sista ordet när det kommer till om vi ska bli inbjudna eller inte till andra året på skolan osv. 
Iaf, mötet med henne idag gick hur bra som helst. Hon är supertrevlig och verkligen jättesnäll. Hon pratade om vad alla lärarna hade sagt om mig på deras faculty meeting. Med tanke på att vi bara har fyra ämnen och fyra lärare gick det ganska snabbt. Alla var nöjda med mig och tyckte att jag arbetade hårt, det var superkul att höra vad alla tyckte om en. De berättade vad de trodde var mina starka sidor och vad de tyckte jag behövde arbeta med. Jag ligger på ett B- i alla klasser, vilket är bra med tanke på att de i princip inte ger ut A på den här skolan. De gör det, men det är väldigt ovanligt, för de anser att får en elev ett A i betyg borde de inte vara här för då har man egentligen ingenting att lära, vilket till viss del är sant. Sen har vi ett betyg till som handlar mer om din vilja att lära, din förståelse, fokus, koncentration osv. (Det är väldigt förvirrande, jag vet, jag själv förstår det knappt.) 
Där kan man få 1 vilket innebär utmärkt, 2 som är ok och 3 som betyder oacceptabelt. Jag ligger på 1 i alla ämnen. 

Och något som säkert du blir glad av att höra mamma är att idag i movement skulle vi berätta för alla vad vi vanligtvis äter under en dag, sen skulle Miss Hayes kommentera om vi behövde äta annorlunda osv. När jag berättade vad jag vanligtvis åt under en dag blev Miss Hayes tyst en stund sen sa hon:

"- Ehm.. yeah, you can type home to your mom and dad and say that you're eating perfectly healty. Good work, I have no comments.

Så du kan vara riktigt stolt över mig mamma, jag kan faktiskt laga mat! haha.     
Men det var sjukt vad vissa människor faktiskt äter, inte för att peka ut någon spec men hrmm.. jag kan ta en kille i vår klass som exempel. Under en dag drack han 2 red bull, åt 1 macka, rökte ca 20 cigarreter, drack 2 öl och tog en shot tequila. 
Det verkar ju ganska nice, men han kommer förmodligen dö ung och ensam...  
Hans kommentar var : "But I never have time to eat." haha  

Imorgon är det dags för oss att lämna in vår handskrivna 50 sidiga analys om vår karaktär som vi spelar och på fredag är det dags för vårt uppträdande! Jag är på sida 56 och måste fortfarande skriva om en substiution för Alan, min pojkvän i pjäsen. Men sen är jag finally done! Vilket jag kunde gjort istället för att skriva detta inlägg, men ni måste ju veta vad som händer i mitt liv, så jag godtar detta som en ursäkt.

P.s. Jag köpte äntligen en mobiltelefon här, så nu kan folk faktiskt få tag i mig när de vill mig något! Telefonen som är med kontantkort kostade 200 kr. Förstår ni? 200 kr! Elektronik här är galet billigt!

De senaste dagarna har vädret här i Los Angeles blivit kallare och kallare. Temperaturen ligger nu på runt 18-20 grader och jag håller på att frysa ihjäl! Allt jag vill göra är att vira in mig i varma halsdukar, sätta på mig en varm stickad kofta och komplettera med en stor, varm mössa! Här är så kallt! Jag tror att jag har vant mig vid vädret här lite för snabbt. Jag minns dagarna när vi låg ute vid poolen och njöt av solen! Nu har hösten kommit till L.A. Något som jag aldrig trodde jag skulle säga här i Kalifornien men : Jag saknar min vinterjacka!

Haha en klassiker, kolla på snöbollen som hamnar rakt i mammas ansikte.