bengtssonalexandra

Oscar 2009

Oscarsgalan 2009 gick av stapeln för några dagar sen och jag och några av mina vänner hade sedan länge planerat att gå till röda mattan, stå utanför och se alla kändisar gå förbi. HA, vad tänkte vi med?? Hela området var avspärrat, Hollywood var denna dagen full av poliser och vakter och i princip alla gator och vägar var avstängda. Det var helt omöjligt att ens komma i närheten av Kodak Theatre där galan och röda mattan var. Det enda vi såg var tältet och den där killen från Amerikas Next Top Model med alldeles för blekt hår. Tydligen åkte Robert Downey Jr förbi oss, men jag såg aldrig honom. Så efter några timmar av flera misslyckade försök att se en glimt av röda mattan bestämde vi oss för att åka tillbaka hem, men dagen var inte över än.. Påväg mot bussen träffar vi på en grupp av galna människor som står och skriker något om att Gud hatar Amerika och vi alla kommer brinna i helvetet. Que? Men bli inte oroliga, detta är väldigt vanligt i USA. Galna, hjärntvättade, religösa människor. Men annars var galan helt F-A-N-T-A-S-T-I-S-K! Hugh Jackman var underbar som värd, röda mattan var faboulus och jag tyckte att alla som vann var värda deras Oscar. Galan var väldigt annorlunda detta året, men jag gillade det. Det var nytt och annorlunda och det funkade verkligen. Årets stora vinnare var Slumdog Millionaire, vilken jag fortfarande inte har sett men det ska jag ändra på allra snarast!

---

Örk, jag är sjuk.. Igen. Och idag var det tänkt att vi skulle spela upp våra scener. Miss Lech sa att det inte var nödvändigt utan vi kunde vänta tills nästa vecka om vi ville. Min scenpartner Demitrius hade influensa och jag är förkyld med feber, men vi bestämmde oss för att bara bita ihop och köra hårt, everything for the art you know. Minuterna innan vi skulle upp på scen satt jag och tänkte på hur dumt det var att jag ens kom till skolan, jag var svimfärdig och önskade mest att jag låg hemma, nerstoppad i min säng. Men sen när det var vår tur fick jag plötsligt en otrolig energikick och min förkylning och feber var som bortblåst. Och vi var såå bra! Eller det kändes riktigt bra i alla fall. Vi var båda väldigt inne i det, tempot var great och allt kändes bara jättebra. Miss Bohannon, vår gamla teaterlärare var där och tittade och jag saknar henne så otroligt mycket! Vår nuvarande lärare Miss Lech är jätteskum, hon är väl ok men människan måste lida av någon form av personlighetsklyvning, hon är bara så konstig! Det är svårt att förklara henne, jag tror man måste uppleva henne för att förstå hur hon är. 

Igår var vi och såg Enter the Guardsman, en musikal som vår skola sätter upp. Den var bra! Storyn var lite tråkig men de gjorde ett riktigt bra jobb, och det var den sista som vi får se vilket är lite sorligt. För att byta ämne och prata om något helt annat så såg jag precis en bit av Familjen Griswoolds semester i Europa, om ni minns den filmen? Och precis när jag slår över till filmen ser jag detta http://www.youtube.com/watch?v=yFsDjmceuDo  Detta är mest för dig pappa, jag tror du uppskattar det haha.  

P.s. GRATTIS PÅ NAMNSDAGEN GABBI!

---

 
Min lärare Mr Knowles börjar alltid våra lektioner med "Qoute of the day". Innan vi sätter igång med lektionen sätter vi oss alla ner i en ring (precis som på dagis!) medan han läser ett känt citat för oss. Det är ett riktigt bra och inspirerande sätt att börja en lektion med, så underbart om alla lärare skulle kunna göra så. Mr Knowles har en del udda sidor, men i slutändan är han en riktigt cool lärare. Anyway, anledningen till att jag började skriva var att jag satt och läste lite saker på facebook som min käre vän David har skrivit och jag läste ett av hans citat, såhär lyder det:

"I don't believe you should live every day as if it were your last, but rather as if it were your first. Learn what you do not know, try what you have not, befriend someone, always have your opinion, and strive for change for the better."

Jag måste säga att det är nog det vackraste jag någonsin läst, och det gjorde hela min kväll. Tack David! Tänk på det alla kära läsare. Lev inte som om din dag är din sista, utan den första.

---

Jag förstår inte, vad är det med min rumskompis Erin Carter och kändisar? Vart hon än går så stöter hon på alla de här stora, kända människorna. Först ut var Jonah Hill från Superbad och Robert Pattison, Twilight snubben. Någon dag senare ser hon Adam Levine, sångaren i Maroon 5, sitta några bord bort från henne på en restaurang. Fjärde kändisen på listan var Britney Spears som hon såg random i ett köpcentrum. Samma dag (!!) ser hon Christopher Lloyd, en av mina favoritskådespelare. En tid senare springer hon förbi Michael Sheen, brittisk skådespelare inne på Ralphs av alla ställen! (matvaruaffär, typ som Ica i Sverige) För några kvällar sedan hängde hon på ett hotell som hennes pappa just nu bor på, och där ser hon Claire Danes! Vad är det med människan, hon är som en magnet som bara drar till sig kända skådespelare!

Sist på listan är Aaron Carter och för en gångs skull var vi allihopa med henne när hon stötte på honom. Vi var ute på Le Deux, som är en klubb här i L.A. Jag har precis varit på toaletten med Elysha och när vi kommer ut ser vi Mandi och Erin stå med några random killar. Så vi går upp till de och jag fattar först inte att det är han. Inte ens när jag hälsar på honom och Erin viskar att det där är faktiskt sångaren Aaron Carter. Jag tittar skumt på henne, skrattar och säger "Neej, det är inte han. Han ser inte ut sååå!" Men till slut inser jag att det nog måste vara han ändå, med tanke på att jag inte sett den här människan sen han hade sin pik i karriären (vilket är typ 8 år sedan) så är det inte så konstigt att jag inte kände igen honom. Anyway, det hela slutade med att han och hans flickvän bjöd med oss till efterfest i hans hus, och självklart följde vi med! Det var en kul men skum kväll. Jag har festat med Aaron Carter, haha vad är oddsen?

För några dagar sedan hade vi vår uppvisning av vår 1800tals vals. Det var precis som Charleston och jazz dansen, att vi skulle spela upp en liten scen före, i mitten och i slutet av dansen. Jag spelade Florence Nightingale och året var 1861. Vi var på en bal och vi firade att Lincoln hade blivit president. Dansen gick jättebra, Mr. Knowles var så imponerad av oss så han gav alla i klassen A:n, vilket är detsamma som MVG. Jag fick A även på min research om tidsperioden. Så thank you, Mr Knowles! Nu väntar mask-arbete i Movement. Vi ska iklädd en mask framföra en dans som vi själv koreoograferar en och en till en låt vi själv väljer. Dansen måste symbolisera Eld, Vatten, Luft eller Jord. Jag har ingen aning om vad jag ska göra. Förhoppningsvis vet jag snart men ideér mottas gärna!