TACK
Tack för ett helt fantastiskt år, nu är så underbara och ni har verkligen förändrat mitt liv. Tack!
Boys' life och Uncommon women
Det är över! Idag var sista dagen i skolan, jag vill bara lägga mig ner i fosterställning och gråta... Ok, det där var kanske lite väl. Men uhh vad sorligt det är!!! Imorgon har vi mötet, sen är det FEST hela dagen innan vi alla skiljs åt. Mög säger jag, mög, mög, mög!
I alla fall, våra examenspjäser är klara. Igår spelade vi upp Boys' Life och idag Uncommon women and others. Boys' Life gick så grymt bra och vi fick jättebra respons efteråt. Det är verkligen en grym pjäs och jag skulle defintivt rekommendera er att gå och se den om ni någonsin får chansen, den är så rolig!
Idag spelade vi upp Uncommon women and others och om jag någonsin träffar på författaren till den så kommer jag skjuta henne utan att tveka. Nej, det där skulle nästan vara att ta i. Hon skulle få lida ordentligt först! Det är nog världens värsta pjäs jag någonsin läst, och den är inte ens rolig! Även om vi endast gör komedier detta året. Nej, det är allt jag har att säga. Men uppträdandet gick ok, även om pjäsen rent ut sagt suger.
Vår fantastiska regissör för Boys' Life, världens skönaste snubbe.
Sista veckan
Om en vecka kommer jag vara i Sverige. Jo det är sant, en vecka från idag sitter jag hemma i Lyby i Sverige. Då börjar ett 5 månaders långt sommarlov. Det känns så konstigt. Jag kommer lämna det här stället och vad ska jag sen göra? Jag har ett liv här nu, människorna som jag umgås med är som min familj nu. Hur ska jag klara av att lämna de? Det känns jättekonstigt. Jag hoppas ni inte tar detta på fel sätt, jag älskar och saknar er allihopa och det ska bli helt underbart att komma hem. Men jag har levt här borta i 8 månader, 8 månader! Jag har ett liv här nu, jag har byggt upp något här nu och det känns nästan omöjligt för mig att lämna det. Hur ska jag klara av det? Vissa av människorna som jag umgåtts med kommer jag aldrig mera se igen! Vissa flyttar hem, en del kommer inte tillbaka, hur.. hur.. hur jag ska fixa detta? Min tillvaro som jag kallat mitt liv för de senaste 8 månaderna kommer nu att splittras totalt och en helt ny värld väntar på mig. Det kommer bli svårt, det kommer bli jättejobbigt. Det känns som om jag slits mellan två världar. Samtidigt vill jag vara hemma i Sverige med familjen och alla mina vänner, men mitt liv här är så underbart just nu så samtidigt vill jag vara här och starta en karriär och bara köra hårt!
Planerna är i alla fall så här, att åka hem den 20.e april efter ett sorligt avsked av alla... Vara hemma i ca 2 månader och sen komma tillbaka i juni typ och bara göra en massa auditions och satsa stenhårt på det jag vill göra, skådspeleri!! Sen i slutet av september börjar skolan igen och min tillvaro kommer då vara något mer stabil haha.
Imorgon är det dags att visa upp den första exampjäsen, Boys' Life. Genrepet idag gick riktigt bra, så förhopnningsvis går uppvisningen imorgon kanon! På torsdag ska vi visa upp Uncommon women and others. På fredag har vi ett sista möte och sen slutar vi... Efter mötet bestämde vi alla första års elever för att träffas i Griffith Park och spela spel och leka lekar osv. Ett litet sista avsked lixom, sen på kvällen har Ricky och Carter fest och alla måste bära en vit t-shirt som alla ska kunna signa. Jag tror att det kan bli ett fint sista farväl. Men åhh, jag borde inte vara så upprörd över detta. Jag kommer ju komma tillbaka och träffa alla igen, nästan alla åtminstone. Jag ska bara tänka positivt, en ny värld väntar på mig och jag ska ta emot den med öppna armar!
KATRIIIIIIIIN säger Glad Påsk!
Veckan med Matilda är slut, och det är ganska sorligt. Jag har haft så kul senaste veckan när hon varit här. Det började med 3 dagars festande. Torsdagkväll gick vi ut till The Hiest, lördag vandrade vi runt i Beverly Hills och tittade på alla lyxkåkar och kändisars hus. Enligt Matilda passerade vi Madonnas och Phil Collins hus, det ni!
På kvällen var det fest hos några killar från andra året, och i princip alla från skolan var där! Lördagen stannade vi inne i lägenheten och chillade. På kvällen var det fest hos några kompisar från skolan. Söndagen spenderades på California Adventure Park och första karusellen vi åker stannar mitt i allt pga av ett strömavbrott, och vi var tvugna att gå sista biten. Haha, det var en upplevelse. Tisdagen vandrade vi runt i Griffith Park och gick upp till obsevartoriet, vi gick säkert över en halvmil! Vilket i princip var uppförsbacke hela vägen också dessutom.
Onsdagen var sista dagen innan Matilda skulle åka hem så då gick vi till vårt favoritställe Pasta Pamadora för middag och sen vidare på bio. Vi såg I Love you, Man och den var så bra!
Nu när hon har åkt känns det så tomt, jag vill prata gamla Björn Gustavsson minnen skrika KATRIN och prata om vart Fred kan ha tagit vägen?
Idag är det Påsksöndag och jag fick inget ägg i år, jag vaknade och insåg till min besvikelse att det inte fanns något ägg under kudden. Usch, jag börjar bli vuxen.. Jag har insett att mer och mer försvinner medan jag bor här borta. Det är konstigt att vara utan sin familj på högtider som den här. Jag åt iaf ett ägg till frukost vilket räknas lite grann så det får bli mitt sätt att fira påsk i år. Förhoppningsvis väntar ett ägg fullt med godis på mig när jag kommer hem, mamma och pappa????
Glad Påsk allihopa!
Hembesök från N.Y, typ.
Idag kommer Matilda hit! Det ska bli så kul att få ihop någon hemifrån. Verkligen hemifrån, inte bara från Sverige utan någon som bor 5 minuter hemifrån, från Norrto! En vecka ska hon vara här och jag har redan planerat en massa vi ska göra, så förhoppningsvis lyckas jag underhålla henne hela veckan. 10.45 kommer planet vara här från New York och runt en timme senare kommer jag möta henne på tunnelbanan. På tunnelbanan, säger man så? I tunnelbanan? Nej, på är det nog. Anyway... det är första gången någon hemifrån kommer hit och hälsar på, och jag ser fram emot det så sjukt mycket! Jag saknar allt och alla i Sverige, så förhoppningsvis kan detta stilla min hemlängtan lite grann.
Igår var det första April och jag blev inte lurad en enda gång eller lurade någon heller. Erin förklarade för mig att det betydde otur att lura någon efter klockan 12 på dagen. Något som jag aldrig hört talas om. Har ni? Det var kanske därför jag klarade mig undan det, med tanke på att min kontakt med omvärlden inte börjar förrän runt halv 2 på dagen då jag anländer till skolan.
Nu ska jag alldeles snart in till stan och köpa en webkamera så att jag kan använda skype igen! Min mikrofon gick ju sönder när jag flög upp från en stol lite för snabbt pga att någon knackade på dörren, vilket jag inte alls var beredd på! Men det ska iaf inhandlas idag och sen bär det vidare till tunnelbanan där jag ska möta Matildaaaaa! Tjingeling!
