bengtssonalexandra

Jag tänkte jag skulle berätta lite om skolan igen, nu när vi har kommit in i the second semester. Ämnen är ungefär detsamma, förutom att vi inte längre har vocal production utan istället har vi styled och teaterhistoria. Men låt oss börja från början.

Acting: Vår lärare i detta är Beverly Leech, hon har bara varit på skolan i ca ett år men hon är helt fantastisk. Hon är lite yngre och lite mer aktiv än vad Miss Bohannon var haha, men sen är Miss Bohannon också dubbelt så gammal som hon är skulle jag tro. Just nu håller vi på med mycket improvisation och mycket beskrivande övningar ex. man ska gå upp en och en och beskriva en "natur-bild" man ser ex. havet eller en skog osv. Det är mest för att vi ska träna upp vår fantasi och vår förmåga att sätta oss in i miljöer och platser även om vi egentligen inte är där. Nästa vecka börjar vi med våra scener, jag är med Demitrius och vi ska göra en scen från The whoolgaterer eller Dagdrömmaren som det skulle bli på svenska. Demitrius är grym så jag är glad att jag är med honom. Min karaktär är skum, jag vet inte hur jag ska beskriva henne. Hon bor ensam i en skitig lägenhet, har inga vänner direkt, är lite halvt mentalt rubbad. Det kommer i alla fall bli intressant och vi får se hur det går. Btw, denna terminen är acting inriktat på komedi vilket jag ser fram emot! 

Voice and Speech: Vi har Brenda Beck igen tack och lov för hon är amazing! Det enda är väl att hon alltid går över tiden på våra lektioner, när den människan väl börjat prata är det omöjligt för henne att sluta.. Jag förstår inte! Hon är som en uppslagsbok, så otroligt intelligent och hon vet allting om allting. I alla fall, just nu håller vi på med monologer från Shakespeare pjäser. Jag gör en från The Comedy OF Errors och min karaktär är Adriana. Jag förstår inte ett enda ord i monolgen, och att den är på engelska gör det hela mycket bättre.. Ni vet väl själva hur det Shakesperianska språket låter. "Ay, ay, Antipholus, look strange and frown; some other mistress hath thy sweet aspects" Där där kära läsare, är första raden i min monolog. Men I don't mind, jag älskar Shakepeares pjäser och språket också så jag ser faktiskt bara fram emot det. Och ja, vi tränar fortfarande det fonetiska språket, vilket innebär att man skriver symboler för hur ordet ska uttalas om det makes any sense? Det är som ett helt nytt alfabet vi fick lära oss första terminen. 

Movement: Där har vi Mark Knowles, regissören för vår examenspjäs. Vårt andra alternativ när det gäller lärare var Miss Nichols, och jag är så glad att vi slapp henne. Jag har aldrig träffat människan men det går rykten.. alla på skolan är rädda för henne, och vad jag hör är hon är världens strängaste lärare. Människor jämför henne med en kvinnlig Hitler, och hon verkar verkligen vara riktigt elak. Hennes klass förra terminen tvingades göra 100 armhävningar, i rad! Och missade man ett steg kunde hon skrika de mest sjuka svärorden till en, vilket följdes av att hon rusade ut ur klassrummet. Jag minns att Mr Hart en lektion försökte förklara varför hon var som hon var, han sa något om att hon blivit tränad i europeiska dansskolor och att lärarna helt enkelt var så stränga där och att hon inte visste något annat sätt att undervisa på. Jag tror att det där bara är bullshit, människan har säkert ett jättehemskt liv och måste väl ta ut sin ilska på något sätt. Men nog prat om henne, jag har inte ens henne, så jag borde inte ens bry mig. Just nu lär vi oss valsen och nästa onsdag har vi vår uppvisning. Förhoppningsvis har min balklänning kommit tills dess, för jag planerar att ha den på mig. Vi gör nämligen en vals från 1800-talet. 

Styles: Karen Hensel är vår lärare i detta ämne, just nu är hon med i drama serien "The Young and the restless", vet inte om den har ett svenskt namn. Anyway, hon är damen i rullstol om ni känner för att kolla upp det. Detta ämnet är väldigt mycket improvisation och mer inriktat på film än just teater. 

Teaterhistoria: Karen Hensel once again. Här studerar vi Romersk och Grekisk teater och framför även romerska och grekiska gamla pjäser som Oidipus till exempel.

                                      Miss Hensel                            Miss Leech

En märklig sak hände idag, vi improviserade hemlösa människor i acting idag. Det är inget märkligt med det, men när vi var påväg hem stannade vi till vid ett rödljus. Denna kvällen stod där en hemlös man, och han hade en skylt, på skylten stod där "Please help and love one another". Jag vet att hemlösa ständigt lurar människor till att ge de pengar, men det sorliga är ju att det funkar, jag blev riktigt rörd. Jag tittade på hans skylt en stund sen tittade jag upp på honom, jag såg att han tittade tillbaka och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra så jag log åt honom. Och han log tillbaka, sådär bara, han gick inte fram till bilen eller försökte be om pengar eller något liknande. Han bara stod där och log åt mig. Det är otroligt hur mycket människor kan påverka en, den här hemlösa gamla mannen fick mig att känna mig så glad och lycklig bara genom att ge mig ett leende, bara ett leende. Tänk på det alihopa, hur mycket ett leende kan betyda, även från en gammal smutsig uteliggare. 

---

 

Dagens läxa för Acting idag var att hitta ett väldigt speciellt ställe ute i naturen, sätta oss ner och ta in bilder och skriva ner allt vi såg och sedan gå upp på scen och berätta för klassen vad man såg och vilka upplevelser man fick av detta. Så jag bestämde mig för att vandra upp bland bergen här, vilket jag velat göra ända sen första dagen jag kom hit men aldrig gjort förut. Så jag tog mina Ray Bans och vandrade upp för en jättebrant backe och hittade en stig som ledde mig vidare upp i bergen. Det var mitt på dagen och solen sken, temperaturen var runt 35 grader och jag gick i jeans och t-shirt, det var varmt! I alla fall, jag försökte leta efter ett ställe som verkligen fångade min uppmärksamhet och efter kanske 15 minuter av gående, efter att ha passerat ett antal kaktusar och hört vargar yla hittade jag det perfekta stället. Precis brevid stigen som jag gick på stod några stora träd som gav skugga till en plats på backen där jag valde att sätta mig ner. Framför såg jag en klar bli himmel, bergen som omger Los Angeles och en liten del av staden. Jag tänkte att det här stället var perfekt, och jag kunde sitta i skuggan samtidigt som jag skrev ner allt jag såg, vilket faktiskt var min största prioritering just nu med tanke på hur varmt det var!

Så jag sitter på backen, tittar ner mot staden när plötsligt en joggare kommer förbi. Han hälsar och undrar om han kan sätta sig ner vid mig. Visst tänkte jag, allemansrätten är väl till för alla. Så han sätter sig ner en bit bakom mig och plötsligt hör jag judet av en tändare. Great tänker jag, en joggare som röker. Det hjälper ju verkligen om man vill komma i form. Till min förvåning frågar han mig om jag vill ha en cigarett. Jag tackar nej och säger att jag röker inte. Då säger han att det är weed, han har gjort det själv, av bambu! Jag vänder mig om och försöker att inte brista ut i skratt medan jag säger hmm, intressant, funkar det bra då? Jaa, det är riktigt bra får jag tillbaka som svar. Efter det uppstår det en pinsam tystnad i några minuter innan han bestämmer sig för att jogga vidare, han önskar mig en trevlig kväll och försvinner.

Meeen... det är inte över än. Jag försöker koncentrera mig på vad jag ser och verkligen ta in allt som jag ser och hör när plötsligt en stor svart hund rusar fram mot mig, skulle tro att det var en blanding av en rotweiler och en pitbull. Den kommer fram till mig och hälsar på det sätt som hundar gör. Några meter bakom kommer ägaren, han hälsar och försöker kalla tillbaka hunden. Men detta gör hunden galen och han hoppar på mig och börjar tugga isönder mina papper! Ägaren kallar än en gång på hunden, denna gången lite högre men den bryr sig inte. Den är helt beundrad av mina papper, och tuggar glatt i sig bilden som jag ritat av staden på i ungefär en timme. Ägaren börjar be om ursäkt och gör ett sista desperat försök att försöka kalla tillbaka hunden och tack o lov lyder den denna gången. Han stannar och pratar några minuter, typ om vädret och olika allmäna saker sedan försvinner även han, medan jag sitter kvar med mina söndertrasade papper och min t-shirt indränkt i hundsaliv... 


P.s. här skulle egentligen vara en bild på utsikten här, men sladden som kopplar ihop kameran med datorn glömde jag hemma i Sverige, så typiskt! Så ni får helt enkelt föreställa er det istället.

  

Ok, så Andreas aka. Ante lovade att bli en trogen läsare av min blogg om jag postade denna bilden på honom, men nu i efterhand undrar jag om det verkligen var värt det? I alla fall, på bilden ser ni min lillasysters pojkvän visa upp sina nyfunna kunskaper inom hästlära. Enjoy.

---