bengtssonalexandra

Om en vecka kommer jag vara i Sverige. Jo det är sant, en vecka från idag sitter jag hemma i Lyby i Sverige. Då börjar ett 5 månaders långt sommarlov. Det känns så konstigt. Jag kommer lämna det här stället och vad ska jag sen göra? Jag har ett liv här nu, människorna som jag umgås med är som min familj nu. Hur ska jag klara av att lämna de? Det känns jättekonstigt. Jag hoppas ni inte tar detta på fel sätt, jag älskar och saknar er allihopa och det ska bli helt underbart att komma hem. Men jag har levt här borta i 8 månader, 8 månader! Jag har ett liv här nu, jag har byggt upp något här nu och det känns nästan omöjligt för mig att lämna det. Hur ska jag klara av det? Vissa av människorna som jag umgåtts med kommer jag aldrig mera se igen! Vissa flyttar hem, en del kommer inte tillbaka, hur.. hur.. hur jag ska fixa detta? Min tillvaro som jag kallat mitt liv för de senaste 8 månaderna kommer nu att splittras totalt och en helt ny värld väntar på mig. Det kommer bli svårt, det kommer bli jättejobbigt. Det känns som om jag slits mellan två världar. Samtidigt vill jag vara hemma i Sverige med familjen och alla mina vänner, men mitt liv här är så underbart just nu så samtidigt vill jag vara här och starta en karriär och bara köra hårt!

Planerna är i alla fall så här, att åka hem den 20.e april efter ett sorligt avsked av alla... Vara hemma i ca 2 månader och sen komma tillbaka i juni typ och bara göra en massa auditions och satsa stenhårt på det jag vill göra, skådspeleri!! Sen i slutet av september börjar skolan igen och min tillvaro kommer då vara något mer stabil haha.

Imorgon är det dags att visa upp den första exampjäsen, Boys' Life. Genrepet idag gick riktigt bra, så förhopnningsvis går uppvisningen imorgon kanon! På torsdag ska vi visa upp Uncommon women and others. På fredag har vi ett sista möte och sen slutar vi... Efter mötet bestämde vi alla första års elever för att träffas i Griffith Park och spela spel och leka lekar osv. Ett litet sista avsked lixom, sen på kvällen har Ricky och Carter fest och alla måste bära en vit t-shirt som alla ska kunna signa. Jag tror att det kan bli ett fint sista farväl. Men åhh, jag borde inte vara så upprörd över detta. Jag kommer ju komma tillbaka och träffa alla igen, nästan alla åtminstone. Jag ska bara tänka positivt, en ny värld väntar på mig och jag ska ta emot den med öppna armar! 

---