bengtssonalexandra

Dagens läxa för Acting idag var att hitta ett väldigt speciellt ställe ute i naturen, sätta oss ner och ta in bilder och skriva ner allt vi såg och sedan gå upp på scen och berätta för klassen vad man såg och vilka upplevelser man fick av detta. Så jag bestämde mig för att vandra upp bland bergen här, vilket jag velat göra ända sen första dagen jag kom hit men aldrig gjort förut. Så jag tog mina Ray Bans och vandrade upp för en jättebrant backe och hittade en stig som ledde mig vidare upp i bergen. Det var mitt på dagen och solen sken, temperaturen var runt 35 grader och jag gick i jeans och t-shirt, det var varmt! I alla fall, jag försökte leta efter ett ställe som verkligen fångade min uppmärksamhet och efter kanske 15 minuter av gående, efter att ha passerat ett antal kaktusar och hört vargar yla hittade jag det perfekta stället. Precis brevid stigen som jag gick på stod några stora träd som gav skugga till en plats på backen där jag valde att sätta mig ner. Framför såg jag en klar bli himmel, bergen som omger Los Angeles och en liten del av staden. Jag tänkte att det här stället var perfekt, och jag kunde sitta i skuggan samtidigt som jag skrev ner allt jag såg, vilket faktiskt var min största prioritering just nu med tanke på hur varmt det var!

Så jag sitter på backen, tittar ner mot staden när plötsligt en joggare kommer förbi. Han hälsar och undrar om han kan sätta sig ner vid mig. Visst tänkte jag, allemansrätten är väl till för alla. Så han sätter sig ner en bit bakom mig och plötsligt hör jag judet av en tändare. Great tänker jag, en joggare som röker. Det hjälper ju verkligen om man vill komma i form. Till min förvåning frågar han mig om jag vill ha en cigarett. Jag tackar nej och säger att jag röker inte. Då säger han att det är weed, han har gjort det själv, av bambu! Jag vänder mig om och försöker att inte brista ut i skratt medan jag säger hmm, intressant, funkar det bra då? Jaa, det är riktigt bra får jag tillbaka som svar. Efter det uppstår det en pinsam tystnad i några minuter innan han bestämmer sig för att jogga vidare, han önskar mig en trevlig kväll och försvinner.

Meeen... det är inte över än. Jag försöker koncentrera mig på vad jag ser och verkligen ta in allt som jag ser och hör när plötsligt en stor svart hund rusar fram mot mig, skulle tro att det var en blanding av en rotweiler och en pitbull. Den kommer fram till mig och hälsar på det sätt som hundar gör. Några meter bakom kommer ägaren, han hälsar och försöker kalla tillbaka hunden. Men detta gör hunden galen och han hoppar på mig och börjar tugga isönder mina papper! Ägaren kallar än en gång på hunden, denna gången lite högre men den bryr sig inte. Den är helt beundrad av mina papper, och tuggar glatt i sig bilden som jag ritat av staden på i ungefär en timme. Ägaren börjar be om ursäkt och gör ett sista desperat försök att försöka kalla tillbaka hunden och tack o lov lyder den denna gången. Han stannar och pratar några minuter, typ om vädret och olika allmäna saker sedan försvinner även han, medan jag sitter kvar med mina söndertrasade papper och min t-shirt indränkt i hundsaliv... 


P.s. här skulle egentligen vara en bild på utsikten här, men sladden som kopplar ihop kameran med datorn glömde jag hemma i Sverige, så typiskt! Så ni får helt enkelt föreställa er det istället.